...

Förvirring råder i mitt huvud. Drömmar om att en knight in shining armor ska vilja kämpa för mig, sådär som i sagorna blandas med oro för att de verklighetsbaserade sagorna oftast inte har lika fina slut. Det är farligt att låta sig levas av verkligheten. Då är det svårt att ha sina drömmar kvar. Och att göra verkligheten bättre med hjälp av dem.

 
Det var en gång en riddare som red sin stolta vita springare. Fastän han såg så stor och stark ut kände han sig ensam och liten där han red genom den mörka skogen. Plötslig kom han fram till en glänta där det låg ett slott. En vacker jungfru satt fången i tornet och hon blev överlycklig när hon fick syn på honom. Hon hade aldrig sett en så vacker människa förut. Riddaren lyste också upp och började klättra upp till henne, men när han hade kommit halvvägs tänkte han: Nej, det här blir alldeles för komplicerat. Tänk om det skulle ta slut mellan oss en dag, vad jobbigt det skulle bli då. Så han klättrade ner igen och red vidare ensam genom den mörka skogen. Jungfrun svalt ihjäl och dog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0