Bäst i Stockholm denna vecka...
Barbarella
Några sköna kommentarer ur filmen:
Presidenten: Han har uppfunnit ett vapen.
Barbarella: Ett vapen? Varför skulle någon vilja uppfinna ett vapen?
Pygar: Hjälp! Hjälp!
Barbarella: Varför skriker de? Mycket dramatik börjar med skrik.
Den ondskefulla lesbiska drottningen: Hello pretty pretty!
Barbarella: Jag heter inte pretty pretty. Jag heter Barbarella.
Såhär säger IMDB om Barbarella:
In the far future, a highly sexual woman is tasked with finding and stopping the evil Durand-Durand. Along the way she encounters various unusual people. After an in-flight anti-gravity striptease (masked by the film's opening titles), Barbarella, a 41st century astronaut, lands on the planet Lythion and sets out to find the evil Durand Durand in the city of Sogo, where a new sin is invented every hour. There, she encounters such objects as the Exessive Machine, a genuine sex organ on which an accomplished artist of the keyboard, in this case, Durand Durand himself, can drive a victim to death by pleasure, a lesbian queen who, in her dream chamber, can make her fantasies take form, and a group of ladies smoking a giant hookah which, via a poor victim struggling in its glass globe, dispenses Essance of Man. You can't help but be impressed by the special effects crew and the various ways that were found to tear off what few clothes our heroine seemed to possess.
The golden tv years
Nu senast råkade jag landa i ett program där de sökte huvudrollsinnehavaren till musikalen Sound of Music. Programmet hette "How do you solve a problem like Maria?" Ja, piffigt va? När jag kom in i programmet var bara tre tjejer kvar och en av dem, Connie Fisher, var så himla bra att jag bara var tvungen att se vidare.
Jag måste erkänna att jag gillar musiken i Sound of music riktigt mycket. I programmet gillade jag när Connie sjöng "The lonely goatherd". (Låten är förresten rätt kul i Gwen Stefanis version också.) När man hör den känns det nästan som man springer över soliga gröna kullar nedanför snötäckta alper. (Har ni provat någon gång? Om man gör det kan man inte motstå att utbrista i: The hills are alive, with the sound of music! PS: Det kan vara bra att se sig omkring först.)
Förvirring inför framtiden
I Göteborg verkar det finnas en del kortare och billigare utbildningar. Varför bor jag inte där?
Nej, jag ska kila iväg till jobbet nu och fortsätta vara förvirrad där istället.
Puss på er.
/Annie
Homosexuella!!
Hon: De som jobbar där är jätteroliga!
Jag: Jaså, hurdå?
Hon: De är.. (lutar sig fram och viskar).... homosexuella!
Jag: Är det sant? Så roliga alltså?!
Så olika
Så olika är precis sådär myspysig och småkäck som Se upp för dårarna. Alla människor är bra människor och om de bråkar lite och är oense så har de sina orsaker och är ändå så goda och fina, bara vi rett ut de där missförstånden och rädslorna.
Nu tror ni förstås att jag inte gillade den här filmen, men jag tycker faktiskt att den var riktigt bra för att vara en svensk film. Kanske att den hade varit ännu lite bättre om Helena Bergström inte hade varit riktigt så övertydlig och jättegullig jämt. Vi behöver ingen änglakör i bakgrunden för att förstå hur väl Ingela Olsson lyckades med sitt fina rörande tal.
Filmen handlar om: Två systrar som är så olika. Den ena systern har just tagit över makten som finansborgarråd i Stockholms stadshus och vill stoppa borgarnas jättebyggprojekt "Stockholm Financial city" för att istället satsa pengarna på skola och omsorg. Hon bråkar med oppositionsledaren, men sedan blir de kära i varandra.
Den andra systern arbetar på ett tvproduktionsbolag och vill spela in ett tv-program bland djuren på Skansen. Djurskötaren Johan Widerberg vill inte ha tv-människorna där för att han är rädd att de ska störa djuren. Sedan blir han dock kär i systern och tillåter inspelningen. Det finns även några bihandlingar där Stadshussysterns dotter blir kär i Oppositionsledarens son och Stadshussysterns kollega, Rolf Lassgård, blir kär i Johan Widerbergs ex, Rikard Wolff. Inte det minsta krångligt att hålla reda på va? =) Fast det är mycket enklare när man ser filmen, jag lovar.
Filmen fungerar rätt bra med alla problem och förvecklingar ända fram till slutet, då det plötsligt blir alldeles för mycket och glatt och gulligt, till och med för mig, som gillar lyckliga slut. Min kompis som jag såg filmen med tyckte dock att det var ett roligt drag av Helena Bergström. Hon tyckte det var skönt att hon släppte alla hämningar och bara drog på riktigt ordentligt med en ända stor lycklig kärleksvåg. Det skulle alltså vara lite skämtsamt och med glimten i ögat. Men.. nej, jag vet inte. Jag hade nog föredragit lite mindre. Less is more!
Sammanfattningsvis kan jag dock rekommendera att du går och ser filmen. Se bara till att du är på humör för en myspysfilm. Behöver du blir lite uppmuntrad i novembermörkret passar den perfekt. Det är många bra skådisar med också: Ingela Olsson, Anna Ulrika Ericsson, Philip Zandén, Johan Widerberg, Rolf Lassgård, Nina Gunke, Johannes Bah Kuhnke, Rikard Wolff, Sarah Dawn Finer, Siw Malmkvist, Fredrik Olsson, Josefin Bornebusch med flera.
Copy
MEN! På den här kursen blev jag positivt överraskad. Jag har fått trevliga gruppkompisar som anstränger sig, kommer med idéer och lyssnar på varandra. Ja. Faktiskt. Grupparbeten blir väldigt mycket roligare när det är så. Nästa torsdag är sista gången och vi ska ha redovisning! Så sentimentalt! Minns inte när jag hade det senast.
Vad vi grupparbetar med? Jo, vi ska göra en kampanj som får föräldrarna att sätta säkerhetsbälte på barnen även när de bara åker korta sträckor. Tydligen struntar många i det för att de tror att det inte kan hända något på en så kort bit. Så den kampanjen har vi jobbat med nu.
Vi hade också "enskilt samtal" med läraren idag. Det var också en trevlig upplevelse för jag fick höra en massa fina ord. Sannerligen. Det är en bra dag idag. =)
Tjoho!
Semester! Sol! Playa del Ingles! Tjoho!
På något vis känns november så mycket lättare när man vet att en solig resa väntar på en till nyår.
Water Lilies
Water Lilies är en fransk film som handlar om 15-åriga Marie. Hon förälskar sig i Floriane som är kapten för konstsimslaget. Marie sitter i publiken och ser på när konstsimmarna tävlar och hon bestämmer sig för att själv börja med konstsim.
Floriane är skolans snygging och har kommit mycket längre i den kroppsliga utvecklingen än Marie. Därför är alla killar intresserade av Floriane och hela skolan tror att hon är en slampa. Ingen tjej vill vara vän med henne. Egentligen är Floriane oskuld och hon plågas av att försöka leva upp till bilden som alla har av henne. Hon måste bli av med oskulden så fort som möjligt och helst till någon främling utanför skolan och simklubben så att hon inte blir avslöjad. Hon klarar det inte. Till slut ber hon Marie hjälpa henne att bli av med den.
Under tiden växer känslorna mellan Marie och Floriane, men varje gång Marie tror att hon fått Florianes uppmärksamhet och kärlek börjar hon flörta med någon kille istället.
Hur det slutar berättar jag som vanligt inte, men jag kan rekommendera filmen. Den känns äkta och småsorglig och det känns så väl hur osäker och rädd för omvärldens ögon man kan vara som 15-åring. Det får bli en elfteplats på topplistan för Water Lilies.
Topplistan:
1. Aimee und Jaguar (Romantisk, vacker, verklighetstrogen och hemsk tysk film om judinna som blir kär i tysk officersfru)
2.Tipping the velvet (Romantisk, vacker, spännande, och hemsk engelsk film efter Sarah Waters bok)
3. Loving Annabelle (Romantisk, vacker, spännande, mycket fin och lite sorglig film utan riktigt slut)
4. Fingersmith (Romantisk, vacker, hemsk, verklighetstrogen engelsk film efter Sarah Waters bok)
5. Desert hearts (Romantisk, vacker film med komma-ut-problem i öknen)
6. It´s in the water (Rolig, romantisk, mycket amerikansk)
7. BOUND (Mycket spännande, sexig, blodig maffiafilm)
8. Imagine me and you (Feelgood-film som omväxlande är riktigt bra och omväxlande lite klichéeaktig)
9. DEBS (Romantisk, rolig, fånig, sexig, parodisk, icke-verklighetstrogen film om skurk som blir kär i motståndaragenten)
10. Out at the wedding (Rolig, välspelad, romantisk feelgoodfilm)
11. Water Lilies (En blandning av Tipping the velvet och Fucking Åmål, på franska)
12. When night is falling (Amerikanskt romantiskt drama med mycket kärlek)
13. GRAY Matters (Söt, rolig amerikansk om syskonrelation och tjej som inser att hon är gay)
14. Better than chocolate (Söt rolig kanadensisk feelgoodfilm)
15. The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love (Amerikansk high school komma ut-film)
16. Affinity: (Sorglig och lite småläskig film efter Sarah Waters bok)
17. Saving Face (kinesisk-amerikansk film om traditioner och förbjuden kärlek)
18. I can´t think straight (brittisk-palestinsk-indisk kärlekshistoria om att bryta traditionerna)
19. Ninas heavenly delights (skotsk-indisk något fånig feelgood-matlagningsfilm)
20. Gia (Hemsk, sorglig film om drogberoende lesbisk fotomodell)
21. Daphne (BBC-film om författarinnan Daphne du Mauriers kärleksliv)
22. My summer of love (sorglig film om ensamma flickor som tröstar sig med varandra)
23. But I´m a cheerleader (Helknäpp osannolik film som driver med alla fördomar om homosexuella och könsroller)
24. A girl thing (Flera historier varav en lesbisk. Bra men alldeles för kort kärlekshistoria.)
25. April´s shower (Smårolig och halv utflippad amerikansk film om en möhippa.)
26. Kissing Jessica Stein (Smått neurotisk kvinna fascineras av annan kvinna men är det kärlek?)
27. Monkey´s mask: (Dålig fånig oromantisk film om lesbisk privatdetektiv)
28. Itty Bitty Titty Committee (Tråkig barnslig förutsägbar feministfilm med trist huvudperson)
29. Un unexpected love (Mycket amerikansk Hallmarkfilm med för mycket händelser och för lite känsla)
30. Love sick (Rumänsk oromantisk incestfilm)
31. Girl Play (En mycket äkta icke-film)
Eros Ramazotti
"Eros Ramazotti."
"Va, ska du gå och se en smörsångare?!"
"Nej, du tänker nog på Julio Iglesias."
"Det är väl samma sak?"
Nej, det är det verkligen inte alls. Eros rockade loss ordentligt i Globen i torsdags. Jag visste faktiskt inte att han var så himla bra på elgitarren. Och sången var det inget fel på heller, även om han tydligen var lite hes. Men han ha ju en lite "hes" röst ändå så det kanske märks mindre då.
Eros körde alla sina gamla hits och sina nya låtar och publiken var jättenöjd. Synd att det är svårare att sjunga med när man inte kan språket. Jag får ta och öva in låtarna på italienska tills nästa gång han kommer.
Eros hade ansträngt sig också och lärt sig några ord på svenska. Jag undrar om det inte var när han hade sjungit "Piu bella cosa" som alla jublade och han sa: "Var den bra? Tack." Han är rätt söt faktiskt.
I övrigt tyckte jag nog samma sak som på Pink-konserten; att balladerna var allra bäst när man hör artistens röst allra mest. Finaste balladerna Eros tog i Globen: Se bastasse una canzone och vackra La Aurora.
Den sköna låten "I belong to you" som Eros brukar sjunga med Anastacia blev lite mesig när han istället drog den med sina bakgrundssångerskor som inte hade alls lika starka röster som Anastacia. Jag skulle inte ha något emot att se Eros och Tina Turner sjunga Cose della vita tillsammans. De är en ruskigt bra kombination. Nu fick han dra den själv vilket ju också var väldigt bra men inte riktigt lika mycket drag som när Tina är med.
Sådär! Nu har ni som inte vet vem Eros Ramazotti fått en rejäl utbildning! Undrar förresten vad det stod i det där brevet någon räckte honom och som han stoppade i bakfickan. Blir så nyfiken på sånt! ; )
P!nk i Globen
Så hur är Pink live egentligen? Jo, helt fantastisk. Hon skuttar omkring oavbrutet, dansar, gör konster uppe i luften och ändå blir hon inte andfådd eller sjunger sämre. Jag är imponerad. Och vilken röst hon har. Jag gillade balladerna bäst igår, där hennes röst hördes mest. Jättevackert var det när hon sjöng ”Family portrait” bara till piano och violin. Även Queens Bohemian Rhapsody gjorde hon väldigt bra. Det är inte många artister som kan göra en låt som Freddie Mercury sjungit utan att det blir platt, men Pink har både styrka och känsla i sin röst.
Pink hade förutom skickliga musiker och backupsångerskor en hel cirkus med sig, med akrobater som skuttade runt och gjorde volter och hängde från taket. Hon själv var inte mycket sämre. Hon var också uppe i luften och snurrade. En gång hoppade hon bungyjump ner mot scenen också!
Pink körde alla sina kända låtar och hon gjorde dem utan en massa jobbiga ändringar och konstigheter, vilket publiken uppskattade. Det var massor av energi från början till slut och inte ens någon paus i mitten. Hela showen var planerad in i minsta detalj. Det var inga extranummer, men det behövdes inte, för hon hade ju liksom redan kört ALLT. Det enda som möjligtvis saknades var en lite mer personlig touch. Showen är väl inövad och det blir inte så mycket spontant prat med publiken. Men det är klart, det är ju ändå mest musiken man är där för.
PS: Se upp nästa gång ni köper soffa. Pink hade fått tag på någon mysko variant med hål i där det kom upp en massa armar och smekte henne när hon låg på den.
Tröstmusik?
Jag pratade med några vänner och vi kom in på ämnet tröstmusik. När man är dumpad, ledsen, olyckligt kär - vad är det då man lyssnar på? De flesta verkade tycka att det var såna där mastiga rockballader som gällde. Själv klarar jag ju inte av att lyssna på musik alls när jag är ledsen för den berör mig för mycket så jag blir ännu mer ledsen. Men om jag skulle välja en låt som jag tycker beskriver hur det känns, så skulle det inte alls bli någon känd dramatisk rocklåt. Nej, jag har en mycket otippad artist som når fram till min melankoli, både med texten, melodin och den där balansgången mellan dur och moll. Det är nämligen den här låten:
/>
När får man mer tid?
Den här veckan händer det som vanligt en massa. Bland annat ska jag gå på två konserter. På tisdagen är det Pink och på torsdagen är det Eros Ramazotti. Självklart får ni höra om dem sen!
Nu ska jag arbeta för brödfödan. Puss puss.
Ibland är livet tungt...
(I övrigt har jag det rätt bra)
Det går jättefort
Annie: TJUGO minuter?!?!
Telefondam: Det går jättefort!
Annie: Jättefort? Tjugo minuter sa du ju nyss?
Telefondam: Ja, men det är jättekorta frågor!
Annie: Eh..?
