Lite statistik

Det slog mig just att jag har skrivit på den här bloggen i hela 4 år nu. Jag har placerat in 49 lesbiska filmer på den lesbiska filmtopplistan och ritat 32 serier. Det ska bli spännande att se om jag kommit upp i 98 filmer och 64 serier om åtta år. Men det är klart att mycket kan hända på fyra år. Då kanske jag har helt andra intressen. Eller så bloggar folk inte längre för då har det kommit någon ny spännande uppfinning som vi ägnar oss åt istället.

Men till dess kan du klicka på kategorierna i högermarginalen om du bara vill se de recenserade filmerna eller bara läsa serier eller vad det nu kan vara.

En bra dag



Jag undrar om det inte är jag som är seriefiguren Doris. Jag känner alltid igen mig i henne. Susanne Fredelius, spionerar du på mig? Eller vet du inte om att du sitter och ritar serier om mig?

Tag ej på dig själv på arbetstid

Annie: Härligt.. nu går förutom förkylningarna även vinterkräksjukan på jobbet och damen bredvid mig gick just hem och sade att hon mådde illa. Hennes dotter ligger redan hemma och kräks... Då har väl nedräkningen börjat. Hjälp hjälp... Vem ska rädda knyttet?
Systeryster: Shit. Och vi ska ju ses idag också, då blir säkert jag också smittad!
Annie: Då får vi väl hoppa över det då...
Systeryster: Nä! Det kan vi ju inte göra.
Annie: Ok. Jag ska använda alkogel och låta bli att ta på andra och mig själv. Hoppas jag klarar mig.
Systeryster: Haha. ”Låta bli att ta på andra och sig själv” är oftast en bra regel under arbetstid… =)
Annie: Äsch, du ska alltid snuska till allt.
Systeryster: That’s what I do.


Kallpratsteknik

J: Kollaru på skidorna?

Annie: Nej.

J: Men du gillar väl sport?

Annie: Nej, inte värst.

J: Men du håller väl på med en massa sport, eller?

Annie: Ja, det är roligt, men att sitta still på en stol framför tvn jättelänge medan andra människor får göra allt det roliga, vad är meningen med det?

J (tänker länge): Aa… Men det är ju spännande. Man hejar på Sverige.. Och så tar man en öl till å..

Annie: Jag gillar inte öl heller faktiskt.

J: Nähä.

Annie: Vi kan prata om film och tropiska drinkar om du vill.

J: Nej, de e bra.


...

B: Alltså, du borde verkligen hänga med oss å träna!
J: Ja, fast jag får så ont i mina knän.
B: Du kanske borde ha såna där stödgrejer dårå, som man fäster ovanför och nedanför knäna.
J: Men... kan man röra sig då?
B: Jadå! Inga problem!
Annie: Det blir skitbra. Skaffa det så kan vi heja på dig: Run Forrest, run!


Vad jag vill ha


Annies blogg?

Varför kallar du dig egentligen för Annie? Du heter ju inte så? Nej, det stämmer, jag heter inte så. Men jag skulle inte ha något emot att heta så. Jag tycker om namnet Annie. Och så finns det en anledning till.





Mammans hemkomst

Ojoj, vad mycket Moms berättat för mig nu. Hon är alldeles lycklig efter allt hon upplevt. Jag känner mig lite avundsjuk faktiskt. När ska jag få se allt det där? Även om hon har berättat mycket så är det fortfarande många detaljer som fattas. Som det här med strutsridning: Om man vill rida på en struts så måste man först binda för ögonen på den så den håller sig lugn. Sedan kan man kliva på och hålla sig i vingarna. Man styr genom att dra den i halsen. Men.. hur får man egentligen på den en ögonbindel till att börja med? Det här måste följas upp.

Moms har racat genom djungeln i jeep med en galen ranger som körde över stock och sten i en rasande fart och sett lejon, leoparder, elefanter, noshörningar, flodhästar, schakaler, bufflar.. Ja, en massa häftiga djur. Hon har åkt på valsafari och sälsafari...

Så konstigt det måste kännas att komma hem till Sverige igen. Att stiga ur planet under en novembergrå himmel och huttra lite i blåsten. Det farligaste djuret i sikte består av en skata som undersöker en papperskorg.

I morgon ska jag hem till Moms och hjälpa henne att föra över fotona hon tagit till datorn. Det ska bli mycket spännande. På sin förra resa hade hon fotat människor med ryggen mot kameran som stod framför en buss. Tydligen var landskapet bakom bussen helt fantastiskt och människorna mycket trevliga, men det framgick liksom inte i bilden. Denna gång har jag givit henne tydliga instruktioner: Du skall icke fota bussar, du skall fota landskapet omkring dig och du ska fota alla människor framifrån. Hon säger att hon tror hon lyckats bättre denna gång. I morgon är det upp till bevis!

Eva Dahlgren kommer ut

L: Jag var och såg Eva Dahlgrens föreställning igår. Det var så fantastiskt bra! Hon var så rolig och klok och öppen. Hon är en helt otrolig människa!
B: Åh, den skulle jag också vilja se!
Annie: Var hon utklädd till kanin sådär som på bilden?
L: Nej, hon hade sådana där ballerinakläder och tyllkjol. Hon var så söt!
B: Jag tycker det känns som att Eva Dahlgren var så väldigt anonym i början av sin karriär. Nu känns det som att hon har kommit ut mer och mer.
Annie: Hihi.
L: Va?
Annie: Inget..


Den här blev ju så BRA!


Ingen strutsridning, men jag är nöjd ändå

Idag ska mamma besöka världens näst största grotta och sedan åka till en strutsfarm där hon kan få prova att rida på en struts om hon vill, läser jag i det afrikanska reseprogrammet. Själv har jag åtminstone varit liiite afrikansk idag eftersom H och jag besökt affärerna Afro Art och African touch. Det fanns faktiskt lampor gjorda av strutsägg där. Det fanns också ett jääääättefint bord, gjort av gamla järnvägsslipar. Tyvärr var det alldeles för stort för mitt lilla kök och min lilla plånbok...

Annars har det varit en finfin helg utan något jobb alls. Jag har bara gjort trevliga saker, som att träna, fika, läsa och skriva. Ah!

Coola mamma loggar in på Facebook

När man vaknar en novembermorgon och det är mörkt och kallt ute kan man slå upp mammas reseprogram och se vad hon ska göra idag: Jaha, hon ska göra en utflykt med båt runt Godahoppsudden och titta på sälar innan hon ska upp på ett berg med platt topp och äta lunch bland molnen.

Min mamma är i Sydafrika. Pappa ville inte åka med så hon tog en kompis med sig istället. Nu tuffar de runt därnere och tittar på saker. Igår fick jag ett vykort med afrikanska pingviner på och idag loggade mamma in på Facebook för att meddela att solen går åt fel håll och att maten är god och människorna mycket vänliga.

Lite lustigt är det, att mamma vill ut och resa och skriver saker på Facebook, medan pappa helst sitter hemma i soffan och löser korsord, inte vet hur man använder en mobiltelefon och kallar microvågsugnen för Aset. Men de passar ju så bra ihop ändå.

Jag undrar hur jag själv kommer bli när jag blir gammal. Blir jag som mamma eller som pappa? Eller kanske något mellanting? Det återstår att se!

Vintertiden hej hej

Jag är inte så sugen på kyla och mörker just nu. Med mig vore det helt okej om vi hoppade över vintern helt och hållet och gick direkt på våren. Men i söndags fick jag i alla fall tillbaka min stulna timme. Alla verkar dock inte ha totalkoll på vad som egentligen gäller med den här timmen som ska vridas fram och tillbaka.

Annie: Det är ju trevligt att det blir ljusare på morgonen. Tyvärr blir det ju mörkt tidigare också, så det känns som natt när man ska gå hem.
Kollega 1: Nej, det blir ju ljusare på kvällen också.
Annie: Öh.. Nej, det blir ljust på morgonen men mörkt på kvällen.
Kollega 1: Nej, för man får ju gå hem tidigare.
Annie: Haha. Ja, det vore ju skönt. Gör det du...

Jag berättade också för syster om kollegans tankar.
Syster: Härligt! Förmodligen blir man ledig på fredagar också.
Annie: Och får en veckas extra semester.
Syster: Ja, det tror jag.

RSS 2.0