Annies blogg

Tänk, det känns inte alls som längesedan det var jag som var bland de yngsta i släkten. Det var på mig och min syster alla fick vänta medan vi öppnade alldeles för många julklappar. Nu är det mina kusinbarn som är de unga och jag är en av de vuxna som applåderar de små barnens tuschpennor och leksaksbilar. Jag har till och med tröttnat på att se Kalle Anka! Det hade jag aldrig trott om någon hade sagt det till mig för tjugo år sedan. Men idag var jag tillbaka på arbetet där följande konversation utspelade sig:


Tant A (upprört): Vafan, banken tar ju avgifter på allting! Varför tar de avgift när de får IN pengar till sig? Det är sjukt!

Annie (roat): Javisst, du får sätta dig därnere i parken mellan tälten med Occupy Stockholm och protestera: Systemet är problemet!

Tant B (hojtar): Palme och Geijer, Nixons lakejer!

Annie: Förlåt?

Tant B (viftar bort och fortsätter arbeta): Äsch, du var inte född då.


Nej, efter lite googlande kunde jag konstatera att dessa slagord skanderades i början av 1970-talet, så faktiskt var jag inte född då. Det är bra att ha äldre kollegor att jämföra erfarenheter med. Då känner man sig så härligt ung och okunnig. 

Hoppas ni har haft en fin jul och att ni får ett minst lika fint nyår! Ni kanske tycker att man bör önska en god jul innan julen har inträtt, men jag har inte hunnit med att skriva så mycket blogg på grund av för mycket arbete, resor, julstress och mysig flickvän. Jag har faktiskt sett två lesbiska filmer också, som jag inte hunnit recensera än. Men plötsligt händer det...

Just nu måste jag dock ta mig iväg till arbetet, fastän norrmännens Dagmarstorm viner utanför i mörkret. Jag ska leta fram någon tung sten eller ett städ som jag kan bära med mig så att jag inte blåser bort. Till storms mitt djärva jag!