Kul...

Det snöar från höger. Nyss snöade det nerifrån och upp. Vinden piskar i ansiktet. Snön smackar ner i marken och smälter direkt. Vattnet har bildat hav över gator och trottoarer. Människor försöker hitta land mellan pölarna. Jag läser i mitt träningsprogram till Vårruset: "Backträning". Haha. Ha. Ha.


Träna träna

Efter förra veckans kollaps har jag kommit igång med träningen igen. Körde rehabträning med den personliga tränaren på måndagen, gym på tisdagen, funktionell träning på torsdagen och spinning på fredagen. Ändå känns det helt okej i kroppen, så det blir nog ett lättare gympass i morgon med, innan vi syndar på Chokladfestivalen.

Jag märkte på spinningpasset idag att ledaren och musiken är väldigt viktiga för hur hårt jag kör. Idag var det en vikarie på passet som hade satt ihop ett omväxlande pass med en massa bra musik med mycket drag i och jag ansträngde mig säkert dubbelt så mycket som förra gången jag var på spinning.

Jag tycker förresten att ledare av pass visst kan få ropa: "Jobba jobba!" eller "Kom igen nu!", men de får INTE skrika "Wooohoooo!" Varför skriker de alltid det? Och det låter så falskt också. Nej, det tycker jag de kan skippa.


Badminton

Plötsligt hörde S av sig och sa att jag måste komma och spela badminton i serien för det var kris och fanns inga tjejer alls i laget.
"Men jag har inte spelat badminton på tre år", sa jag.
"Då är det väl på tiden nu", sa han. Ja, vad ska man svara på det? Visserligen har kiropraktorn sagt att jag inte ska spela badminton, men en liten gång kunde väl inte vara så farligt tänkte jag. Så jag åkte till seriespelet och spelade två singlar och två mixedar. Och förlorade alla. Haha. Ja, det gick förstås riktigt dåligt, men vad annat kunde man förvänta sig om man inte tränar alls själv och möter människor som tränar badminton flera gånger i veckan? Jag blev helt utmattad av de här fyra små matcherna också. Säkert har jag grym träningsvärk i morgon. Tror jag väntar tre år till innan jag provar igen. =)

Funktionell träning

Jag brukade aldrig gå på några gruppträningspass på träningsanläggningarna. Jag höll mig till maskinerna i gymmet. Varför? Dels hade jag ingen att gå på passen med och dels har jag ingen koordinationsförmåga. Pass som aerobics och step up är helvetet för mig för där ska man inte bara lyfta höger arm och vänster ben samtidigt utan man ska dessutom komma ihåg rörelsen man just gjort och lägga på fler och fler rörelser tills man i slutet av passet är uppe i en sådär femton rörelser i rad som man ska komma ihåg. Det är ju helt omöjligt.

Men det var faktiskt ett tag där när jag gick på body pump, dvs skivstångsträning, med Chefredaktörn. Det gick jättebra, för där gjorde man bara en rörelse i taget och de rörelser man kan göra med en skivstång är rätt begränsade.

Nu har två kollegor på mitt jobb skaffat träningskort på samma anläggning som jag. Det innebär att jag blivit medlurad på yoga, spinning och funktionell träning. För er som inte heller har någon koordinationsförmåga kan jag meddela att: Dessa pass funkar för oss. Och vad är funktionell träning undrar du? Jo, det ska vara en träning som hjälper en att klara av de där rörelserna vi gör i vardagen, när vi lyfter in saker i bilen och bär matkassar och liknande. På passet tar man fram matta, skivstång och lösa vikter och sedan sätter det igång med diverse styrke- och balansövningar. Det är en slags cirkelträning där man kör tre varv med samma övningar.

Idag ska jag testa pilates för första gången. Jag har hört att det är mycket mage och rygg i pilates och jag har grym träningsvärk i magen efter den funktionella träningen igår, så jag vet inte riktigt hur det här kommer att gå. Men det märker jag väl. =)


Skjut alltid upp till i morgon vad du kan göra idag

Igår hade jag tänkt springa i det fina vårvädret. Jag tänkte att jag väntar till efter brunchen så jag skulle slippa gå upp så tidigt. Efter brunchen var jag dock väldigt mätt så jag tänkte att jag väntar till nästa dag med att springa. I morse sken solen och jag tänkte att jag börjar med att städa och så springer jag lite senare. Efter lunch blev det mulet, men jag tänkte att jag får väl springa ändå. nu när jag skjutit upp det så länge. Medan jag drog på mig löparkläderna sjönk temperaturen fem grader och det började blåsa och snöa.

Jag hade föreställt mig årets första löparrunda utomhus som en solig tur där vattnet blänkte och fåglarna kvittrade. När jag såg snön susa förbi utanför fönstret insåg jag att det inte var riktigt så det skulle bli. Jag drog på mig handskar och skidmössan. Ett tag där funderade jag på att ta på mig skidglasögonen också. Om inte annat skulle jag få ett skojigt rykte i kvarteret.

Sedan gav jag mig ut i blåsten och snön. Inte var det den trevligaste löparrunda jag haft. Men det kändes i alla fall bra att äntligen få den avklarad.



Mina nya vänner


I förrgår besökte jag Löplabbet. Jag hade tänkt komma därifrån med ett par löparskor som inte var Asics. Jag älskar ju Asics men eftersom de charmade mig redan för...öh.. många... år sen när jag skulle köpa mina första löparskor och jag inte har provat något annat märke sedan dess tänkte jag att nu skulle jag verkligen ge de andra en chans. Så jag bad tjejen i butiken ta fram flera olika märken som jag fick provgå i. Inget av paren jag provade var i närheten så sköna som Asics-skorna och inga passade heller min fot lika bra så... ja, nu har jag köpt ett par Asics-skor till! = ) Men nu vet jag i alla fall att det helt säkert är dem jag ska ha. Jag provsprang dem på löparbandet på gymmet samma dag. O en sån studs det var i dem! Jag förstår att det är smart att köpa nya skor med jämna mellanrum, för den där studsen finns inte kvar i mina gamla skor. Nu skulle jag vilja gå ut i solen och pröva mina nya vänner utomhus också, men det går inte för jag har ont i kvinnomagen. Blä.




Paulúns nöt- och fruktblandning

När jag blev lite småhungrig och behövde ett mellis hittade jag den här på Konsum (Nej, det kommer alltid att heta Konsum, hur mycket ni än försöker):


Det är en nöt- och fruktblandning med näringsexperten Fredrik Paulúns välsignelse. Den var faktiskt riktigt god så jag kan rekommendera den. Nu funderar jag på att skaffa alla ingredienserna och blanda ihop dem själv istället så jag får lite mer och lite billigare blandning. Man får inte vara dum, då kan man bli som Hedlund.

Hann inte med någon träning idag. Om man inte räknar lunchpromenaden och lite städning. Ja, varför skulle inte städning räknas? Det är en mycket tråkig träningsform, men den ger i alla fall resultat, i form av en renare lägenhet.


Mitt nya liv

Jag tycker jag fått en rätt okej start på mitt nya liv. Har gått till gymmet en gång och joggat en gång den här veckan. Och det är bokslutsvecka på jobbet, vilket innebär MASSOR att göra så det är inte lätt att hitta tiden. Jag är inne i en bakperiod också, så nu har jag bakat matbröd med rivna morötter, keso, svarta oliver och linfrö i. Jag tror det blev bra. Funderar på om jag vågar ta med det till jobbet och bjuda på innan jag provätit det själv. Det borde väl gå. Så äckligt kan det ju ändå inte vara...


Nu börjar det

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag var en träningsdåre en gång i världen. Sedan gjorde jag illa mig och efter det har jag varit en soffpotatis. Nu känns det som att min kropp säger till mig att "Såhär kan vi inte ha det längre. Du måste ta hand om mig!" Därför ska det nu börja tränas! Det ska inte bli stenhårda badmintonpass och megalånga löprundor. Då börjar det förmodligen göra ont i min höft och mitt knä igen. Nej, det jag behöver är MUSKLER. Det är alltså styrketräning som gäller nu. Ja, lite kondition blir det väl också, men i lagom dos tills jag fått lite muskler att skydda mig mot skador med.

Jag började faktiskt redan förra veckan med att gå på gymmet på lunchen. Tydligen ville jag lite för mycket för dagarna efteråt hade jag hemsk träningsvärk i vänsterarmen och det gick liksom domningar ut i fingrarna för att mina svullna muskler tryckte mot nerverna. Ett tips till er som är lika otränade som jag är alltså: Börja LUGNT. Det är först efteråt man märker att man inte orkade.


På träningsanläggningen jag går på finns också en simbassäng så jag hoppas kunna köra lite simning i höst också. Simning är skonsamt för kroppen så det borde passa mig. Ja, förutsatt att man inte simmar tantsim med huvudet ovanför vattenytan förstås. Då gör det mer skada än nytta eftersom man spänner sig så, säger min kiropraktor.

En annan bra sak när man vill komma igång är SÄLLSKAP. Jag hoppas nu att Systeryster vill börja träna på samma träningsanläggning så jag kan få sällskap ibland. Visserligen har även G sagt att hon skulle vilja börja där, men hennes motivation är lite växlande och hon har nog inte riktigt den där kämpaglöden som krävs för att verkligen genomföra något när det känns lite motigt.

Förra veckan sa jag till mina kollegor på jobbet: "Nu börjar mitt nya liv." Det är lite riskfyllt, jag vet, men samtidigt får man lite extra press på sig att verkligen få ändan ur vagnen när man har sagt det till folk omkring sig. Och nu säger jag det ju till er också. = ) Wish me luck.


Vårform

På jobbet idag slogs jag plötsligt av att jag faktiskt förstod en del av det jag gjorde! Jag laddade ner mina filer med periodiseringar och gigantiska excelark och fick faktiskt inte lika stor panik som vid förra månadsrapporteringen. Det måste innebära att jag gjort vissa framsteg.

Efter att ha suttit på min vackra bak (har lärt mig att man mår bra av att smickra sig själv med jämna mellanrum) och studerat en dataskärm hela dagen kände jag ett sug efter att få röra på mig. Gav mig därför ut på en kortare joggingrunda. (En längre orkar jag nämligen inte med.) Vågade dock inte använda mina nya löparkläder. Dels var det lite för kallt, men mest tycker jag inte att jag är värd att bära dem än. Jag är i så dålig form att det bara skulle kännas pinsamt att bära proffsiga löparkläder och bli omgången av en fet dam med stavar.

Jag kallade det först att jag är i usel form, men Frida rättade mig och menade att det var mycket bättre att använda den skönare omskrivningen "vårform". Det känner jag mig faktiskt mycket bekväm med. Det ordet rättfärdigar liksom min dåliga kondition och antyder att det är fullt normalt att vara otränad i början av säsongen.

Något annat som är i mycket dålig form är mitt hår. Varje morgon grinar jag illa när jag ser min frisyr i spegel. Eller, det är kanske att ta i att kalla den frisyr... Undrar om jag kan ha toppluva på jobbet de kommande två veckorna fram till min frisörtid?

Baby loves to run

Jag snodde rubriken från Sheryl Crows låt Run baby run och kanske det inte var löpning som hon syftade på, men det passar ju bra på mig i alla fall. Att springa är otroligt skönt. Speciellt i det här fina vädret! Igår sprang jag Kungsholmen runt för första gången i år. Det gick oändligt långsamt, men jag tog mig i alla fall runt hela vägen utan att stanna. Och det får räknas som godkänt första gången. I slutet av sommaren ska ingen få springa om mig! (kaxig? jag?)

Vi ska faktiskt ut ida, min lilla sko å ja

Har splitternya jättefina joggingskor från Asics. De är vita, grå, lila och rosa och luktar nytt. Vi sitter tillsammans i soffan och ser på The Nanny. Strax ska jag ut och rasta dem. Sedan tänkte jag att vi kunde laga lasagne.

Känner att det börjar bli dags att fixa i ordning cykeln också! (För er som bor i Uppsala och inte förstår vad jag menar: Vi stockholmare ställer under vintern ner cykeln i ett förråd och tar inte fram den förrän det är tillräckligt varmt för att kunna cykla utan att frysa om fingrar och bak. De som cyklar på vintern har speciella dyra skyddskläder, hjälm och dubbdäck och anses av resten av stadens befolkning vara äventyrliga typer)

Apropå det där med smittande maginfluensa så pratade jag med killen jag spelade mixed med och honom hade jag inte smittat i alla fall. Men såna där tuffa norrlänningar kommer ju alltid vara speciella. Musikaliska. Och opererade. Nej, nu kommer jag hela tiden in på den där dikten. Tusan också. = )


image35

Mitt lilla fejs å jag

Är lagom matt i kroppen efter gårdagens hårda träning. Jag fick dessutom köra alla övningarna med en duktig kille så det blev riktigt tufft! På de avslutande övningarna körde vi situps med illrosa medicinbollar. Min partner pressade mig till det sista och försökte få mig att orka några till när tränaren kommer förbi, skrattar och säger:
"Annie, ditt ansikte har samma färg som bollen. Det är nog bäst du slutar nu, annars dör du."
Ja, se det är uppskattningen man får för att man tar i till det sista.


situps


RSS 2.0