Annies blogg

Okej, idag gick det inget vidare. Massor av minnen, massor av känslor, massor av saknad. Ibland går det rätt bra att försöka glömma saker men vissa dagar känns det som att hela världen ingår i en sammansvärjning som pepprar mig med prövningar för att se hur mycket jag kan ta. Dessutom är jag på ett sånt underligt humör idag. K-A och jag satt framför datorn på jobbet och skrattade åt hur någon svarade i telefon, åt hur felstavat ett mail var, åt hur vi skulle lösa olika frågor.. Ja i stort sett skrattade vi så vi grät åt saker som var precis likadana som de alltid är på jobbet och som vi i vanliga fall inte tycker är ett dugg roliga. M satt vid datorn bredvid och tyckte säkert att vi var jättefåniga.

Nu tycker ni inte riktigt att det här hänger ihop att jag både är ledsen och skrattar på samma gång, men det är faktiskt så. Mitt humör går väldigt mycket upp och ner idag och det verkar inte finnas något mittemellan.

Om nån har några tips på hur man fyller alla de där små hålen i ens liv som underbara flickor lämnar efter sig när de plötsligt försvinner så mottages de tacksamt. Ja, jag menar alltså saker som saknade kramar o pussar, saknade söta eller sexiga sms, saknade tankar, drömmar och fantasier som brukar dyka upp i ens huvud tex när man åker tunnelbana, saknad värme och tomma huvudkuddar, saknade vackra ögon som tittar på en, saknade kommentarer och repliker som gör en lyckligare än man trodde man kunde vara.... Väldigt många sådana saker har trängt sig igenom mitt försvar idag. Allehanda korkar och annat isoleringsmaterial kan skickas direkt till mig.

Nu har jag just ätit makaroner, för jag ska iväg på en badmintonutmaning. Ja, jag vet att jag sagt att jag inte ska spela något mer förrän tidigast i höst, men nu var det ett specialfall. Och det är bara en match, och bara den här enda gången. Faktiskt.