Fotisättning
"Fotisättning", hälsade den lilla eritrianska städerskan glatt när hon klev in i hissen på våning 1.
"God fortsättning", sa jag. Sedan åkte vi en våning innan hon klev av på våning 2.
"Hejdå", sa hon lika glatt och rullade iväg med städvagnen längs korridoren.
Jag tror inte att hon har en aning om vad "God fortsättning" är, men gissningsvis har människorna på plan 1 sagt det till henne medan hon tömde deras papperskorgar. Ibland känner jag bara att det är så skönt att vara här hemma i Sverige och förstå precis vad alla säger. Jag tror alla människor borde vara utomlands minst ett halvår så att de förstår hur otroligt jobbigt det är att komma till ett land och inte kunna språket och sederna.
Sedan åkte jag vidare upp till mitt våningsplan och hälsade på G. Hon var glad för hon ska på fest och dansa hos "Kanarieöarna" som hon kallar dem. G blev nämligen en gång av en kompis inbjuden som gäst till Kanarieöarnas nationella förening i Stockholm. Där får endast människor som invandrat från Kanarieöarna till Sverige vara medlemmar, men G kom så väl överens med "Kanarieöarna" på festen att de kallade till extra möte och beslöt att anta G som medlem i föreningen trots att hon är från Peru. Ja, är man bara tillräckligt charmig kan man klara det mesta.
Sedan jobbade jag stenhårt i hela tre timmar innan vi gick ut och åt lunch på den japanska restaurangen. Och sen gick jag hem. Tänk om alla arbetsdagar vore sådana.
