Jag ser för jävlig ut. Bäst att passa på att ta ett kort som minne...
Jag: Jag kom på hur jag kan fördela de här kostnaderna!
Bordsgrannen: Vad bra! Man får inte vara dum, då kan man bli konsult.
Jag: Men.. jag är ju konsult...
Efter att ha jobbat till halv sju var jag jättehungrig och shoppade loss vilt hos Dem (Vi Fria Handlare i Samverkan). Anna Skipper hade dött om hon sett min varukorg. Sedan gick jag hem för att mumsa loss på godsakerna. Innanför dörren låg ett brev från Vägverket. Jag blev genast orolig: Parkeringsböter? Fortkörning? Nej men vänta, jag har ju ingen bil.. Och förresten är det väl Polisen som sköter sånt. Jag öppnade kuvertet och ett leende spred sig över mitt ansikte. "Förnyelse av körkort" stod det på papperet. Jag har alltså haft körkort i tio år nu. Fasiken vad tiden går. I tio år har jag skämts för min fruktansvärt hemska körtkortsbild. I tio år har jag gömt mitt körkort för mina vänner. I tio år har jag undrat hur jag egentligen tänkte den dagen. Jag var fruktansvärt förkyld och såg helt enkelt för jävlig ut. Och då tänkte jag att det var ett bra tillfälle att gå och ta ett foto till körkortet? Var jag så sugen på att få kortet att jag inte kunde hålla mig? Eller hade allt snor blockerat hjärnfunktionerna? Ja inte vet jag.. Men nu..! Nu får jag en chans att skaffa ett helt nytt foto. Jag ska definitivt gå till frisören först. Och sminka mig. Och vara helt frisk. Japp. Och sen ska jag visa mitt körkort med stolthet.
Under brevet från Vägverket låg en avi om stort paket. Det måste vara julklappskalendrarna. Jag ska hämta dem i morgon. Ett stort ansvar vilar ju på mina axlar (tydligen mest på den högra för den är väldigt öm) för syrran är ju i Wien och har inte kunnat vara med och skapa kalendrarna. Men om två veckor kommer hon hem och då får jag skämmas om jag misslyckats med mitt kalenderuppdrag. Hoppas hoppas att de blev bra...
