Julinskolning
Ah. Man vänjer sig så fort vid att vara ledig. Vad skönt det är att bara få slappa, äta mat och öppna paket. I morgon blir det förstås lite mer ansträngande, för då ska vi ut och trängas i affärerna. Men det finns ingenting jag direkt måste ha så jag känner mig rätt avslappnad inför det också. Sen på torsdagen ska jag faktiskt jobba en halv dag. Men bara en halv, det får räcka. Sen kanske det blir en dejt på eftermiddagen. Och på fredag bär det av ut i skärgården där jag ska äta mer god mat och gå promenader, läsa böcker, se på film, sjunga singstar. gå ut med grannens hund och ligga ute i badbaljan under stjärnorna. Jag måste komma ihåg att packa bikinin bara. Det är ju inte det första man tänker på så här års.
Jag kom just hem från kusinerna på mors sida. Igår var jag hos kusinerna på fars sida. Båda kusinerna på fars sida har fått barn och julen har plötsligt fått en helt annan inriktning. Sådana där små barn är ju liksom alltid i centrum. Men det är rätt kul att se dem. I alla fall mitt kusinbarn Agnes, som är lite större, två år. Det här är liksom hennes första medvetna jul. När vi kom hem till dem upplyste hon mig stolt:
"Jag fyller år idag."
"Nej, det är julafton. Då får man också paket. Alla får paket", upplyste jag henne. Hon verkade inte förstå. Först när det var dags för julklappsutdelning och det delades ut paket åt alla möjliga håll började hon inse att man tydligen kunde få paket fastän det inte var någons födelsedag. Hon hade också lite svårt att hålla isär vems paket det var. Hon ville helst öppna allas.
Kalle Anka förstod hon inte heller mycket av. När vi hade sett en tre-fyra filmer medan Agnes försökte trä sina hårsnoddar runt skorna och dra ut alla servetterna ur stället och slänga i mitt knä sken hon dock plötsligt upp och pekade mot tv-rutan:
"Musse Pigg!" Ja, äntligen nåt man kände igen.. fast sen kom det en massa okända figurer igen så då gick hon in på sitt rum och lyssnade på Klapp och klang istället.
Men hon är rätt observant ändå. Förra gången jag träffade henne var för några månader sen och nu studerade hon mig noga och nickade: "Annie har klippt sig."
Jag kom just hem från kusinerna på mors sida. Igår var jag hos kusinerna på fars sida. Båda kusinerna på fars sida har fått barn och julen har plötsligt fått en helt annan inriktning. Sådana där små barn är ju liksom alltid i centrum. Men det är rätt kul att se dem. I alla fall mitt kusinbarn Agnes, som är lite större, två år. Det här är liksom hennes första medvetna jul. När vi kom hem till dem upplyste hon mig stolt:
"Jag fyller år idag."
"Nej, det är julafton. Då får man också paket. Alla får paket", upplyste jag henne. Hon verkade inte förstå. Först när det var dags för julklappsutdelning och det delades ut paket åt alla möjliga håll började hon inse att man tydligen kunde få paket fastän det inte var någons födelsedag. Hon hade också lite svårt att hålla isär vems paket det var. Hon ville helst öppna allas.
Kalle Anka förstod hon inte heller mycket av. När vi hade sett en tre-fyra filmer medan Agnes försökte trä sina hårsnoddar runt skorna och dra ut alla servetterna ur stället och slänga i mitt knä sken hon dock plötsligt upp och pekade mot tv-rutan:
"Musse Pigg!" Ja, äntligen nåt man kände igen.. fast sen kom det en massa okända figurer igen så då gick hon in på sitt rum och lyssnade på Klapp och klang istället.
Men hon är rätt observant ändå. Förra gången jag träffade henne var för några månader sen och nu studerade hon mig noga och nickade: "Annie har klippt sig."
Kommentarer
Trackback
