Could you tell me which way I ought to go from here?
Som en modern människa i 2000-talets Sverige vill jag gå tillbaka till affären och klaga. Min hjärna och mitt hjärta är inte kompatibla. Detta orsakar både problem och fördröjningar i systemet. Vissa saker kommer nog aldrig förändras hur teknologiskt avancerat samhället än blir. Visst kan man tänka ut bra planer för vad man borde göra för att få en karriär eller nå vissa mål i livet. Men om det inte känns rätt så faller allt direkt. Mitt hjärta vinner nästan alltid över min hjärna och mitt hjärta håller fast hårt i de saker det tycker om i mitt liv och vill inte förlora dem till följd av hjärnans dumma påhitt och planer som mest verkar gå ut på att nå saker som man "borde" göra enligt den rådande samhällsuppfattningen eller bara av helt vanlig otäck ärelystnad.
Förutom denna personlighetsklyvning inom mig är det tillräckligt uttröttande att försöka planera och skapa sig ett liv i ett samhälle med 2387458 okända faktorer som påverkar ens beslut. Ju mer man tänker desto mindre vet man. Jag håller mig fortfarande till min teori att de lyckligaste människorna är de som gör en massa saker som känns bra och rätt just då och inte tänker efter alltför mycket. Jag brukar försöka tänka på Alice i underlandet som står vid vägskälet och frågar katten vilken väg hon ska ta.
"Could you tell me which way I ought to go from here?"
"That depends on where you want to go."
”I don´t care where, so long as I get somewhere”
