Quelle courage par cette chaleur! (?)
?Baby you´re my new religion, take me through eternity..? nynnade jag glatt när jag sköt upp porten i morse. En kall vägg slog emot mig. Ja just det. Det är vinter. Eftersom jag var på så gott humör hade jag på något vis förväntat mig att jag skulle mötas av en ljuv solig sommardag. Men nej, trots mitt goda humör var det faktiskt vinter fortfarande. Så jag halkade iväg mot pendeltåget. Pappa stod på balkongen och vinkade med piassavakvasten. När jag var liten brukade han alltid stå på balkongen och vinka när jag knatade iväg till skolan, så han tycker det är kul att göra det nu också, de gånger jag sover över hos moms och pops. (Ja, för er som inte vet så jobbar min mor på Skatteverket vilket gör att vi kallar henne Momsen istället för Mamsen och då blir ju pappa automatiskt Popsen)
I Vasalundsbacken var det som vanligt varken saltat eller sandat (fastän där går en massa människor varenda dag! Bu för Solna kommun) och backen var bara en enda lång iskana. Men det blir så jättelångt om man ska gå en annan väg så jag gav mig på den ändå. Längs kanten av backen fanns enstaka fläckar med snö och löv man kunde kliva på. När jag var nästan ända uppe tog dock de räddande fläckarna slut. Endast hård glansis de sista metrarna. Jag tog ett jätteskutt, kastade mig ut och lyckades greppa tag i skylten ?Ej vinterunderhåll? och dra mig upp den sista biten. Ja, vilka äventyr såhär på måndagsmorgonen!
En trevlig vecka önskar jag alla trevliga människor därute. Och ni som inte är trevliga får ta och skärpa till er. (I så fall kan ni också få ha en trevlig vecka.) Och många kramar till stackars Lufsen som sliter med tentaplugg och rapporter.
