Casino Royale
Idag har jag varit och sett Casino Royale, Bondfilmen, med Lindski. Nu tänkte jag berätta lite om filmen, så om du inte redan har sett den och vill se den och inte vill veta vad som händer i den så kan du sluta läsa nu.
Märkte du att jag omtänksamt lämnade en blankrad emellan där så att du inte skulle behöva läsa något av misstag? Men nu börjar jag: Jo, alltså, filmen hade ju de där riktiga Bond-sekvenserna där han gör helt omöjliga saker och alla skjuter på honom utan att han dör, men en del passager i filmen var även lite överraskande. Tex har väl aldrig någon tidigare Bond blivit avklädd naken och slagen på pungen med ett grovt rep? Nej, de tidigare skurkarna var alltid artiga och bjöd Mr Bond på en drink och bad honom göra det bekvämt för sig i soffan och bad någon vacker viljelös flicka hålla honom sällskap. Sedan berättade skurken om alla sina planer och bestämde sig sedan för att döda Mr Bond lite senare, så att han skulle ha gott om tid att tänka ut en flyktplan.
Något annat jag lade märke till var att man försökt in så mycket i filmen på en gång. Ibland var den jättefånig, ibland var det världens action, ibland var den väldigt osannolik, ibland lite smårolig och ibland, faktiskt, var den till och med lite gripande och dramatisk i några sekunder innan skjutandet drog igång igen.
Det var lite överraskande hur snabbt Mr Bond gick från att vara en iskall mördare till att vara känslig och förälskad, men när man väl hade vant sig vid den tanken fanns det en scen som var ganska häftig där Eva Green försvinner ner i en järnbur i vattnet och Mr Bond dyker efter för att rädda sin älskade. Han lyckas inte men han sticker in sina händer till henne i buren och hon kysser dem innan hon drunknar. Jo, jag vet; riktigt sorgligt där ett tag. Eller som Lindski uttryckte det: ”Äntligen. Jag trodde nästan det skulle sluta sådär sliskigt lyckligt.”
Det tråkiga med Bond-filmer är, att varje gång de nästan lyckas få mig att hänga med lite i handlingen, så kommer det en produktplacering och dödar hela scenen. När Mr Bond kör bil filmar kameran i en minut på bilmärket. Varje gång han tar upp sin telefon måste vi se den i en evighet. Och han använder den precis hela tiden! Och: när de sitter på tåget frågar Eva Green honom rent ut vad han har för märke på sin klocka! Är inte det lite över gränsen ändå?
Min favoritscen i filmen: Bartendern frågar Mr Bond om han vill ha sin Vodka Martini shaken eller stird. Mr Bond: Vem fan bryr sig?
