En natt med Sissel
Eftersom Momsen varit så snäll och hjälpt mig så mycket köpte jag henne en skiva med hennes favorit Sissel. Vi lyssnade på den när hon var hos mig igår. På nåt vis måste hon ha gjort intryck på mig också för när jag hade gått och lagt mig började jag drömma om henne. Det var bara hon och jag som satt och pratade och hon var precis sådär glad och vacker och strålande som hon verkar på tv.
”Jag tycker om ”Se ilden lyse”, sa jag.
”Tack”, sa hon.
”Det måste ha varit fantastiskt att sjunga den där på OS-invigningen?”
”Ja, det var det verkligen”, sa Sissel.
”Var du inte nervös? Det är klart, du är van, men det var ju ändå väldigt mycket folk där, och sen alla som ser invigningen på tv över hela världen!”
”Jo.. fast man tänker inte på det just då. Och när en publik är tillräckligt stor kan man inte ta in allt. Det känns mer som man är en liten del av något större”.
Jag nickade. Jag förstod precis. Hur jag nu kunde göra det, jag som blir otroligt nervös bara jag ska hålla något fjuttigt litet föredrag inför 20 personer i skolan. = )
Sedan vaknade jag ur min dröm och halkade iväg mot tunnelbanan för att försöka ta mig till jobbet. Jag möttes av världens vackraste soluppgång och önskade så att jag hade haft min kamera med mig. Tyvärr verkar solen i Stockholm inte ha räckt ända till Sollentuna, för här är det mycket grått. Jag får trösta mig med en kopp te och en muffins. Eller heter det en muffin? Hm.. Äsch. Jag får trösta mig med en kopp te och ett bakverk. = )
