Annies blogg

Vissa saker jag lär mig på det här jobbet gillar jag inte alls. Idag har jag tex lärt mig att "Skatteverket slukar allt med hull och hår" och att "om kunden vill lura Skatteverket är det hans problem och han som får ta smällen om han åker fast". Jag ska endast göra som kunden säger och fylla i uppgifterna åt honom. Men varför är det då jag som har dåligt samvete? Nu hoppas jag nästan att han inte får igenom sin begäran. Bara så att han ska fatta att det är fel.

Om man åker tåg mellan Uppsala och Stockholm kan man köpa ett SJ-kort. De finns både som periodkort och som kort man kan ladda på. De ser likadana ut. Jag har skaffat ett som man kan ladda på. Jag håller upp kortet framför en kortläsare innan jag går på tåget och pengar dras från kortet. På tåget kommer konduktören och ber om biljetterna. Periodkortsmänniskorna håller upp sina periodkort och konduktören nickar. Jag håller upp mitt ladda-på-kort och konduktören nickar. Om jag inte skulle ha hållit upp kortet framför kortläsaren och inga pengar dragits skulle konduktören ändå bara nicka för han vet inte vilket sorts kort jag har och han vet inte om jag har betalat. Man skulle alltså kunna köpa ett kort, ladda på 100 kr, och sen åka i all evighet amen. Tur för SJ att det är jag som åker och inte skattefuskaren.