"Hennes ansikte blev lika rött som armarna, ty hon var från landet och blev lätt brydd."
Ja, det märks att en viss utveckling har skett sedan Buddenbrooks tid, inte minst språkligt. Jag börjar tycka att det är rätt roligt att läsa om alla konstigheter folk hade för sig. Jag kunde heller inte låta bli att tänka mig hur det skulle låta om jag överförde en bit av texten till modern tid, till exempel om jag själv skulle ha folk hemma på middag. (Nu ska jag kanske påpeka att jag inte bor som Buddenbrooks, i ett gigantiskt hus i Lübeck med hur många rum som helst, utan i en etta i Stockholm, i fall någon skulle få för sig något annat..) Alltså, voilá:
Det var ganska sent, vid tolvtiden, som sällskapet, nu återigen samlat i vardagsrummet, nästan samtidigt började bryta upp. Systemvetaren begav sig, så snart hon hade mottagit allas handkyssar, upp till sina rum för att titta till den sjuka Christina (som hade druckit för många drinkar) och överlät åt mamsell Jungmann att hålla uppsikt över pigorna när de dukade av, och madame Caroline drog sig tillbaka till mellanvåningen. Ekonomikonsulten däremot följde gästerna nerför trappan och genom hallen och porten ända ut på gatan. En vass vind fick regnet att falla diagonalt, och unga paret Svensson skyndade sig att, inhöljda i tjocka pälskappor, krypa in i sitt majestätiska ekipage som hade stått och väntat länge.
"Merci", sade Anna Svensson och tryckte ekonomikonsultens hand där denna stod vid vagnen."Merci Annie, det var förtjusande!" Sedan slog vagnsdörren igen, och ekipaget skramlade iväg. Också statistiska analytikern Nilsson och mäklarassistenten Johansson tackade och gick sin väg. Fru Andersson, i rock med femfaldig pellerin, med grå, mycket insvängd cylinder på huvudet och med sin korpulenta maka vid armen, sade med sin präktigaste bas:
"Farväl Annie! Så, gå in, förkyl dig inte. Du ska ha tack! Jag har ätit som jag vet inte när. Gonatt med dig!"
(Observera att personerna i det här inlägget alla är fingerade och inte existerar på riktigt. Flickan som har skrivit inlägget är inte samma som mannen som skrivit boken. Glöm inte att älska dig själv och dricka rikligt under varma sommardagar.)
"Nå då så! Punktum! N´en parlons plus! En avant! I säng!"
