Je suis un fästis
Igår stötte jag på en gammal chef och blev erbjuden jobb i fruktdisken på ICA. Nej vänta, det där blev inte rätt. Igår stötte jag på en gammal chef i fruktdisken på ICA och blev erbjuden jobb (inte i fruktdisken). Fast jag stötte inte på min gamla chef i meningen "flirta med" alltså, utan jag sprang på min gamla chef. Hon är förresten inte särskilt gammal heller.
Min bokrecensent Greta och jag besökte Solstugan och åt lunch, fast det var tyvärr ingen sol på stugan och därför var vi rätt ensamma. Men maten var god ändå. När jag kom hem upptäckte jag en fripassagerare som hade följt med hem från landet i söndags: en otäck fästing satt på mitt ben! Som tur var kröp den snabbt ut när jag körde med tändsticksmetoden. Känner ni till den? Man tar en tändsticka och rör i cirklar runt fästingen så att den liksom föses med lite. Då kryper den ut av sig själv och man slipper vara orolig att något av den blir kvar. Mycket praktiskt. Dagen till ära lånar jag en dikt av Kajenn:
Människor är bland det bästa vi har
Det finnes förvisso rätt bra exemplar
En del kan man älska och fästa sig vid
Och umgås med nära en längre tid
Fästingar tycker, sorgligt men sant,
precis likadant.
