Annies blogg

Fastän min väska redan var full av kläder lyckades jag knöka ner föreningens bokföring och Thomas Manns tjocka lunta om Buddenbrooks. Tungt blev det. Släpade mig iväg till tunnelbanan och fick byta axel flera gånger på vägen för att inte bryta ryggen. På vägen mötte jag ett hundratal soldater med svartmålade ansikten som såg mycket trötta och varma ut och bar väskor som förmodligen var mycket tyngre än min. Jag vet inte varför men jag hade så otroligt svårt att hålla mig för skratt när jag såg dem. Var det att de verkligen inte passade in i stadsbilden? Eller var det att det de gjorde bara verkade så fånigt och onödigt? Eller så är det bara så att de där svarta ansiktena faktiskt ser rätt kul ut? = )

När jag klev att tunnelbanan för att byta till bussen såg jag att rulltrappan stod stilla och alla kämpade sig uppför trapporna bredvid. Jag tittade på min tunga väska och suckade. Sedan såg jag att den där lilla lampan på rulltrappan inte lyste rött. Men inte skulle väl alla gå uppför trappan om nu rulltrappan fungerade? Jag bestämde mig i alla fall för att skilja mig från mängden och klev på rulltrappan. Den gick igång och de kämpande trappmänniskorna hajade till:
"Men! Den funkar ju? Vafan!" Ja, så går det när man blint följer den framför...

Jag har spelat badminton idag. Det gick bra. Jag är glad. = )