I am a princess
På Kristinebergs t-banestation sitter en glad italiensk spärrvakt och sjunger med i låtarna på radion. Han ger komplimanger till alla kvinnor som ska igenom spärren:
-Till Hötorget tack, säger jag
-Ja prinsessa, varför inte?, säger italienaren glatt och stämplar min remsa. Jag kan inte låta bli att bli glad. Sedan går jag upp på perrongen och känner mig som en prinsessa. Fastän han säger sådär till alla. Jag måste vara väldigt lättsmickrad. Men tänk vad lätt det är egentligen, att göra människor glada. Och ändå gör man det inte alls så ofta som man skulle kunna. Jag borde kanske säga till italienaren att han muntrar upp mina morgnar. Eller, nej, kanske inte. Jag borde kanske göra en Amelie och tänka ut nån plan för hur jag skulle kunna göra honom glad. Fast han är ju redan glad. Hm. Kanske jag skulle gå till Caffé Nero och hämta nån smaskig italiensk bakelse och sen lämna den i spärrluckan när han inte ser... Eller har nån nåt annat bra förslag på hur man gör en italienare glad?
-Till Hötorget tack, säger jag
-Ja prinsessa, varför inte?, säger italienaren glatt och stämplar min remsa. Jag kan inte låta bli att bli glad. Sedan går jag upp på perrongen och känner mig som en prinsessa. Fastän han säger sådär till alla. Jag måste vara väldigt lättsmickrad. Men tänk vad lätt det är egentligen, att göra människor glada. Och ändå gör man det inte alls så ofta som man skulle kunna. Jag borde kanske säga till italienaren att han muntrar upp mina morgnar. Eller, nej, kanske inte. Jag borde kanske göra en Amelie och tänka ut nån plan för hur jag skulle kunna göra honom glad. Fast han är ju redan glad. Hm. Kanske jag skulle gå till Caffé Nero och hämta nån smaskig italiensk bakelse och sen lämna den i spärrluckan när han inte ser... Eller har nån nåt annat bra förslag på hur man gör en italienare glad?
Kommentarer
Postat av: norrfva
jag vet inte så mycket om hur man gör en italienare glad, men min moster säger att det underlättar om man är blond, då just kvinnor med den hårfärgen är sällsynta och extra exotiska för de italienska herrerna... enligt min fordomsfulla men italienberesta moster, dvs.
Men det var egentligen inte alls det jag ville säga: jag ville berätta om den spärrvakt ( smal, ca 35, brunt hår) som skruvade upp ljudet på sin lilla antagligen medhavda transistorradio, och sjöng med i refränger, och svängde yvigt och rytmiskt med armarna.
Det var härligt att se och höra.
Jag fick se och höra det rätt länge då personen jag väntade på vid spärrarna var power-försenad.
Trackback
