Det är att skriva som är det verkliga nöjet; att bli läst är ett ytligt nöje. (Virginia Woolf)
Stämningen var uppsluppen och hon insöp den och njöt av allt runtomkring sig: servitriserna som sprang runt med brickor med klirrande ölflaskor på, männen som satt vid de små runda borden nedanför scenen och pratade och skrattade, cigarettröken som låg som en dimma i lokalen. Och alltihop följde med i musiken, allt rörde sig till den sugande rytmen medan Henrys klarinett fick rummet att lyfta. Tonerna dansade runt bland kaffekoppar och filthattar och fick till och med tjocka barkska Maddy bakom bardisken att gnola med och putsa glasen i takt. Sanna nästan studsade på pallen där hon satt med en läskflaska på bordet framför sig. Lina lade armen om henne som det skulle kunna skydda hennes unga lungor mot nikotinförgiftning. Hon visste att det inte skulle tjäna någonting till att fråga om det inte var dags att dra sig hemåt.
Vad är nu detta undrar ni? Jo, det är ett utdrag ur Sannas liv (när hon var fem år för övrigt) och samtidigt en miljöbeskrivning. Men vem är Sanna undrar ni och varför skriver jag om henne? Jo, jag var på skrivarkurs igår; "Roman och novell, workshop" och kursen går ut på skrivövningar, på plats, under viss tidspress. Igår uppfann "klassen" tillsammans en person som heter Sanna, är 12 år och har flyttat med sin mor och bror till Sverige från San Fransisco. Pappan, som är jazzmusiker, blev dock kvar i USA. Denna fejkperson, Sanna, fick vi sedan använda i olika övningar; tex beskriva miljöer och personer. Sedan gick tiden ut och vi fick läsa upp det vi skrivit. Därefter kommenterades det av läraren. Lite småläskigt faktiskt, men läraren riktade in sig på att lyfta fram det som var bra i en text istället för att ge negativ kritik.
Den här helgen är det egentligen seriespel men jag var duktig och sa "NEJ" när Tränaren ringde och försökte övertala mig att spela. Känns bra. = )
Många kramar till Lufsen där borta i Paris. Miss you.
