På promenad
Fröken F och jag var ute och gick och jag försökte få tala ut om mina kärleksbekymmer, men jag tyckte inte att hon lyssnade nåt vidare.
"Kan du inte låtsas som att du bryr dig åtminstone", tyckte jag.
"Äsch, varför lägger du ner en massa tid på att tjata om problem när vi är ute på promenad, allt doftar underbart, vi hör en massa spännande ljud och möter en massor av intressanta människor och djur! Du är så sentimental!", utbrast Fröken F. Jag suckade.
"Men har du aldrig mött någon riktigt fin pojkhund som är så underbar att du bara längtar efter honom jämt", undrade jag. Hon rynkade på nosen.
"Pojkar. De är väl kul att leka med ett tag, men sen blir de bara jobbiga." Jag skakade på huvudet.
"Vad cynisk du är." Men fröken F lyssnade inte mer utan sprang iväg till ett dike för att njuta av det smutsiga vårvattnet. "Dessutom har du en pinne i skägget", ropade jag efter henne.
"Kan du inte låtsas som att du bryr dig åtminstone", tyckte jag.
"Äsch, varför lägger du ner en massa tid på att tjata om problem när vi är ute på promenad, allt doftar underbart, vi hör en massa spännande ljud och möter en massor av intressanta människor och djur! Du är så sentimental!", utbrast Fröken F. Jag suckade.
"Men har du aldrig mött någon riktigt fin pojkhund som är så underbar att du bara längtar efter honom jämt", undrade jag. Hon rynkade på nosen.
"Pojkar. De är väl kul att leka med ett tag, men sen blir de bara jobbiga." Jag skakade på huvudet.
"Vad cynisk du är." Men fröken F lyssnade inte mer utan sprang iväg till ett dike för att njuta av det smutsiga vårvattnet. "Dessutom har du en pinne i skägget", ropade jag efter henne.
Kommentarer
Trackback
