Gå-ut-funderingar
Igår gick vi till Bysis och konstaterade att högtalarsystemet var trasigt så det kändes ungefär som att slå på lite bakgrundsmusik på radion i sitt kök medan man står och diskar. Därför var vi inte där så länge utan sprang vidare till Connection där vi genom en snabb uppskattning konstaterade att det var 98% män, men högtalarna funkade i alla fall mycket bra och för en gångs skull var det kortare kö till tjejtoan...
Jag är lite tudelad till det här gå-utandet. Det är kul att gå ut och dansa och titta på folk. Men när det kommer till den där raggningsbiten tycker jag det är lite svårare. Jag har inte träffat några av mina ex ute`och jag tror inte de går ut särskilt mycket nu heller. De springer bara på privata fester hos sina vänner. Är det en viss sorts personer som går ut? Och är de personer som jag faller för sådana som inte går ut särskilt mycket? Jag börjar tro det.
Kanske man borde öppna några nya sorters uteställen, där människor kan prata med varandra och charma varandra med sitt intellekt och sin humor istället för att hälla i sig en massa sprit och sen försöka hålla fast nån främling på dansgolvet? Jag menar, det borde väl vara rätt sannolikt att dansgolvsflirtar i mycket hög musik grundar sig till störst del på utseende och inte på hur charmig, omtänksam, smart och rolig den personen är, eftersom man inte har någon aning om det (om man nu inte skulle ha råkat träffa personen i något tidigare sammanhang). Tur att Qruiser och internet finns så man hinner se några av de där människorna som inte vågar sig ut. Eller så är det kanske dåligt. Om internet inte fanns kanske de skulle vara tvungna att gå ut. = )
Nej, jag kanske ska nöja mig med att se gå-utandet som en chans att ha lite kul, höra bra musik, dansa och beställa snygga tropiska drinkar.
Jag är lite tudelad till det här gå-utandet. Det är kul att gå ut och dansa och titta på folk. Men när det kommer till den där raggningsbiten tycker jag det är lite svårare. Jag har inte träffat några av mina ex ute`och jag tror inte de går ut särskilt mycket nu heller. De springer bara på privata fester hos sina vänner. Är det en viss sorts personer som går ut? Och är de personer som jag faller för sådana som inte går ut särskilt mycket? Jag börjar tro det.
Kanske man borde öppna några nya sorters uteställen, där människor kan prata med varandra och charma varandra med sitt intellekt och sin humor istället för att hälla i sig en massa sprit och sen försöka hålla fast nån främling på dansgolvet? Jag menar, det borde väl vara rätt sannolikt att dansgolvsflirtar i mycket hög musik grundar sig till störst del på utseende och inte på hur charmig, omtänksam, smart och rolig den personen är, eftersom man inte har någon aning om det (om man nu inte skulle ha råkat träffa personen i något tidigare sammanhang). Tur att Qruiser och internet finns så man hinner se några av de där människorna som inte vågar sig ut. Eller så är det kanske dåligt. Om internet inte fanns kanske de skulle vara tvungna att gå ut. = )
Nej, jag kanske ska nöja mig med att se gå-utandet som en chans att ha lite kul, höra bra musik, dansa och beställa snygga tropiska drinkar.
Kommentarer
Trackback
