Annies blogg

Idag var jag hos kiropraktorn för andra gången. Jag kände mig inte särskilt optimistisk när jag gick dit eftersom det bara hade gjort mer ont efter första gången. Kiropraktorn tyckte dock att det var bra att det hade gjort mer ont eftersom det då betydde att han hade lyckats åstadkomma en förändring. Sedan satte han igång med behandlingen. Efter att ha tryckt på en massa olika muskler i mina lår, höfter och fötter och frågat: Gör det ont här? ( jaaAAaah, Aaaaargh! J-ouch!) och konstaterat att de var mycket spända lät han mig göra balansövningar på några telefonkataloger. Det visade sig gå mycket bättre med vänster ben än med höger. Efter det nickade han insiktsfullt.
 "Det sitter i höften. Du har inte använt din muskel där på väldigt många år, men eftersom du har så starka lårmuskler av badmintonspelandet så märker du det inte. Vi måste få kroppen att börja använda muskeln igen."

Sedan visade han mig en övning, en rörelse som liknade kulstötning fast utan kula. Den övningen skulle stimulera muskeln så att kroppen märker att jag har den sa han. Och sedan fick jag gå hem igen.

Jag vet inte om det var inbillning, men det kändes som att det gjorde lite mindre ont efter att han hade tryckt på alla de där musklerna. Det var muskelfästena vid knäet som gjorde ont hade han sagt, men själva felet satt inte alls i knäet, utan i höften. Det lät ju bra. Och han verkar duktig. Han låter mycket klok när han säger att alla delarna i kroppen hänger ihop och påverkar varandra. Men jag vet fortfarande inte om jag vågar lita helt på honom. Kanske jag inte vågar hoppas för att jag då skulle bli mer besviken i fall han har fel. Nåja, den som väntar får se.