Annies blogg

Det är kanske lite småpinsamt, men jag fastnade faktiskt för programmet "Ensam mamma söker". Alla personerna i programmet verkade så söta så jag kunde inte låta bli att hoppas att de tre mammorna skulle hitta sin drömkille. Till en av mammorna hittade jag direkt killen jag tyckte hon skulle ha. Och han har faktiskt hängt kvar ända in till slutet. Ikväll får jag se om det räckte hela vägen.

Jag har funderat lite på vilka för- och nackdelar det kan finnas med att vara med i ett sånt här program. Det måste ju vara en fin chans för en upptagen mamma att nå ut till alla Sveriges killar på en gång, även om det säkert är lite läskigt och pinsamt också. Mammorna blir ju väldigt utlämnade: hela svenska folket får se deras vardag och följa deras dejter. Ibland skäms man nästan lite när man tittar och vill be kameramännen slå av så att de stackarna ska få vara i fred en stund.

Och tänk sedan, efter programmet, när mammorna går på stan. Då känner varenda kotte igen dem och kanske tar sig vissa också friheten att störa dem eller ställa dumma frågor. Inte för att  vara elaka eller så, utan eftersom de tycker sig känna dem så väl. Ja, nu menar jag verkligen inte att jag själv skulle få för mig att gå fram och hälsa, men det är lite läskigt hur man låter sig luras att man känner främmande människor.

För en tid sedan var jag faktiskt tvungen att sluta läsa en persons mycket välskrivna, humoristiska och självutlämnande blogg eftersom det efter ett tag kändes som att jag kände personen i fråga. Och det var obehagligt, för så var ju inte alls fallet. Saker som skrivs på bloggar är utvalda delar som någon vill berätta. Ja, egentligen kan de ju till och med vara helt påhittade. Det vet man ju inte. Dessutom är det envägskommunikation: Bloggaren berättar massor om sig själv, men vet inte ett skvatt om dem som läser. Så om bloggaren inte skriver anonymt kan det bli precis som för mammorna:
"Nej men heeeeeeej! Hur går det med tjejen?"
"Öh, vem är du?"
Nej, för att lära känna en människa måste man umgås med personen och dessutom visa vem man själv är. Att läsa bloggar får man nog snarare jämföra med att läsa en bok.

Men tillbaka till mammorna då: Är det värt det?
Ja, om den ensamma mamman hittar sin drömman kan hon säkert stå ut med att vara lite påpassad en stund. (vissa kanske till och med kan njuta av det?) Och berömmelse är flyktig. Om några år är det ingen som minns vilka de där tjejerna var som var med i tv år 2007. Så.. varför inte? Om det blir "Ensamt homo söker" 2008 ska jag definitivt överväga att medverka...