Annies blogg

Jag undrade just varför jag, den nya tjejen på jobbet, fick en plats bredvid en superduktig kvinna som hade massor av erfarenhet. Hur kunde den platsen vara ledig? Där borde väl alla vilja sitta. Det är ju helt perfekt att kunna fråga henne om saker. För några veckor sedan på lunchen var det någon som frågade mig:
"Så hur går det att sitta bredvid C?"
"Jättebra", svarade jag. "Hon kan ju hur mycket som helst och ställer alltid upp och hjälper till."  L nickade.
"Jo, hon tycker om att hjälpa till. Och man får alltid väldigt... utförliga... svar. Till och med om saker man inte frågat om."
"Jaha? Men det är nog bra för mig som är ny", tyckte jag.

Idag har jag ändrat mig. Jag är helt förstummad över hur någon kan prata så mycket och fortsätta så länge och hamna i nåt helt annat ämne än det hon började med. Varenda ekonomifråga landar nånstans i en upplevelse från hennes barndom på 1600-talet. Om man lyckas få henne att sluta prata vill säga. Jag som tyckte de där sketcherna i Hipp Hipp där de parodierade Melodikrysset hade långsökta kopplingar.

Så här kan det låta:
"Ja, du vet för ett tag sen när man jobbade med det här då var det ju helt andra tongångar jag vet min syster brukade säga det att det som inte ändras det läggs ner men du vet när vi var små då hade hon sååååå vackert långt hår och alla de andra barnen var ju så avundsjuka eller det fanns en annan flicka som också hade så fint hår men hon fick aldrig komma med oss ut på café och så för sina föräldrar förstår du och jag sa ju det till dem att ni kan inte göra såhär mot ert barn hon måste ju få komma ut och umgås men de lyssnade ju förstås inte nä men kan du tänka dig att då kostade en kola bara fem öre men nu när man ska ner och handla lunch det kostar ju en förmögenhet oj nu ringer det hallå?"