På gymet!
Träningsvärk! Jag har träningsvärk! Tjoho! Jag har träääääningsvärk! Jag har.. Vaddå? Nej, jag mår bra, hurså? Okej, så här ligger det till: Jag har varit en sportbrud hela mitt liv. Jag har tränat massor: badminton, löpning, styrketräning. Jag har åkt runt på badmintontävlingar istället för att festa. Att träna har alltid varit det roligaste jag vet. Sen gick min arm sönder och sen mitt knä. Det här med knäet var värst. Då kan man nämligen inte springa.
Igår var jag med P på gymet. Jag har inte velat gå dit för jag har varit rätt arg på mitt knä och liksom träningsvägrat eller nåt. Jag vet inte. Men det har ju inte direkt fått mig att må bättre. Men nu bestämde jag mig för att jag ju faktiskt kan träna armar, rygg och mage och P och jag möttes upp på gymmet.
Så fort jag satte igång blev jag alldeles euforisk. Vad skönt det var! Och det fungerade att cykla med knäet också! Efter att ha gått loss på maskinerna kastade jag lystna blickar mot löpbandet. Vad längesen det var. Kanske bara 5 minuter? Det kan väl inte vara så farligt? Jag steg upp på bandet och körde igång. Jag var så glad att jag nästan började gråta. Och det gick bra! Men jag steg av efter 5 minuter som jag bestämt. Nu hoppas jag att kiropraktorn inte skäller på mig på torsdag. Han sa ju att jag kunde gå kortare sträckor och kanske kunde börja med simning om ett tag. Men jag körde ju inte nån styrka alls i benen så jag kanske kommer undan. Dessutom har jag kollat upp alla Stockholms simhallar och det finns inte NÅN som inte renar med klor. Dåligt! Jag är ju allergisk mot klor sedan mina tävlingssimmardagar. Jag får väl börja simma i sommar i stället. Eller flytta till Tyskland...
Igår var jag med P på gymet. Jag har inte velat gå dit för jag har varit rätt arg på mitt knä och liksom träningsvägrat eller nåt. Jag vet inte. Men det har ju inte direkt fått mig att må bättre. Men nu bestämde jag mig för att jag ju faktiskt kan träna armar, rygg och mage och P och jag möttes upp på gymmet.
Så fort jag satte igång blev jag alldeles euforisk. Vad skönt det var! Och det fungerade att cykla med knäet också! Efter att ha gått loss på maskinerna kastade jag lystna blickar mot löpbandet. Vad längesen det var. Kanske bara 5 minuter? Det kan väl inte vara så farligt? Jag steg upp på bandet och körde igång. Jag var så glad att jag nästan började gråta. Och det gick bra! Men jag steg av efter 5 minuter som jag bestämt. Nu hoppas jag att kiropraktorn inte skäller på mig på torsdag. Han sa ju att jag kunde gå kortare sträckor och kanske kunde börja med simning om ett tag. Men jag körde ju inte nån styrka alls i benen så jag kanske kommer undan. Dessutom har jag kollat upp alla Stockholms simhallar och det finns inte NÅN som inte renar med klor. Dåligt! Jag är ju allergisk mot klor sedan mina tävlingssimmardagar. Jag får väl börja simma i sommar i stället. Eller flytta till Tyskland...
Kommentarer
Trackback