Annies blogg

I morse satte jag mig på tunnelbanan bredvid en man med hörlurar. Det hördes klart och tydligt vad det var han lyssnade på: Eros Ramazotti. (Eller Amore Rosetti som min mamma brukar kalla honom). Efter ett tag kunde han inte hålla sig längre utan var tvungen att nynna med och gunga fram och tillbaka i sätet. Jag kände mig lite obehaglig till mods. Föga visste jag då om vilket öde som väntade mig. Redan samma dag skulle jag gå omkring i min mataffär och sjunga högt och ljudligt på klassiker av Carola, Vikingarna, Linda Bengtzing och Britney Spears.

Det var när jag var på väg hem från jobbet idag och jag svängde in hos Dem (Vi Handlare i Samverkan) för att skaffa mig lite middag som det plötsligt ringde på min mobil. Det var TV3:s nya program Singing Bee som ville höra om det var sant att jag verkligen kunde alla låttexter utantill.
"Jo, de flesta", svarade jag.
"Då kommer jag testa dig på några nu", sa mannen i andra änden.
"Men.. jag går just i mataffären...", försökte jag, men det brydde han sig inte om sa han. Sen började han säga de första orden i olika låtar och så skulle jag fortsätta. Det var inte få låtar han ville höra heller. Jag fick hålla på i en halvtimme medan jag gick runt och handlade och alla tittade konstigt på mig när jag plockade clementiner och samtidigt sjöng glatt: "Alla flickor utom jaaaaaaaag!" Sen till slut var mannen nöjd och konstaterade att jag faktiskt kunde de flesta låttexter utantill och ville att jag skulle komma till en casting. Jag funderar just nu på saken: Vill jag skämma ut mig i tv? Skulle jag inte bli väldigt nervös av att vara med i tv? Fast på en casting plockar de ju bara ut folk, så man kanske inte blir utvald. Kanske finns det många människor därute som ofrivilligt samlar på sig låttexter. I så fall vore det ju faktiskt ganska kul att se dem...  =)