Sisten ut
17 ljusår efter alla andra började jag läsa "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. För några minuter sedan läste jag den sista sidan och insåg att klockan var kvart i elva och att jag hade suttit och läst sedan jag kom hem från jobbet klockan sex. Och ja, ni hade rätt: den var bra, den var spännande. Och Mangopulp hade också helt rätt i att det kokades en himla massa kaffe hela tiden. Ja, alldeles nyss läste jag alltså den sista sidan i boken och tyckte så synd om Lisbeth som hade köpt en sån fin dyr present och precis skulle avslöja sina känslor för första gången i sitt liv när hon fick se Mikael gå och vänslas med Erika Berger och istället slängde presenten i en container. Ja, nu sitter ni och småler därhemma för ni har läst de andra böckerna och vet att det nog kommer ordna sig för Lisbeth. Eller så tänker ni: Vänta du, det blir ännu värre. Nej, jag tror inte det blir värre. För även om Stieg misshandlar sina karaktärer rätt rejält så märks det väldigt tydligt vilka han tycker om. Ja, det är min teori. Ni får skratta hemlighetsfullt åt mig sålänge så får jag återkomma när jag läst mer. Tror nämligen inte jag kan hålla mig värst länge från att läsa fortsättningen...
Hallå! Man får ju inte avslöja saker i böcker sådär utan att förvarna!! Tur att jag slutade läsa i tid.. :)
Äsch, så mycket avslöjade jag ju inte. Och dessutom trodde jag ju att alla andra redan hade läst boken. = )