Annies blogg

Att förbereda sig för en magnetröntgen är lite som att förbereda sig för en dejt: man badar, tar på sig snygga underkläder och känner sig lite smånervös på vägen dit. Sedan upphör alla likheter. Man kommer dit och blir mött av en man med bister uppsyn.
"Hej. Ta av dig byxorna och gå in där och lägg dig", säger han. Ut ur rummet kommer en äldre dam i sina underkläder. Jag går in i rummet där den stora maskinen står och jag lägger mig på britsen som ligger som en tunga ut ur maskinens gap.
"Vill du höra radio", frågar den bistre.
"Javisst", säger jag. Han sätter på mig hörlurar, trycker på en knapp så jag åker in i den stora cylindern och sedan lämnar han rummet. I hörlurarna börjar samma röst prata som brukar läsa "Bamse-världens starkaste björn". Men rösten läser inte Bamse utan ur boken "Den osynliga väggen" av Bernstein. Jag hinner höra några fullständiga meningar innan maskinen sätter igång:
"Vi längtade efter att få komma hem och höra hans lustiga visor och TATATATA TATATTA TATATATA TATATATA ibland kunde även BAMBAMBAM BAMBAMBAM BAMBAMBAMBAM på barerna där TSCHDUNK TSCHDUNK TSCHDUNK på den tiden."
Man kan inte låta bli att undra om det verkligen ska låta sådär eller om maskinen är vå väg att explodera och jag kommer sluta mina dagar som en förkolnad french hot dog. Efter ett tag har Bamsemannen läst klart och i stället blir det sjukvårdsdebatt och intervju med Filippa Reinfeldt i mina hörlurar. Trots att maskinen nu låter som en högtrycksborr är Filippas röst mycket sövande när hon talar om tillgänglighet och patientens bästa. Jag börjar slappna av och sluter ögonen. Då ekar plötsligt en röst i maskinen:
"GÅR DET BRA FÖR DIG?" Jag hoppar 2 meter upp i luften av skräck men inser att det är Den Bistre som talar till mig genom hörlurarna och att jag nog inte behöver använda panikknappen.
"Ja tack", piper jag utan att veta om han egentligen hör mig.
"Vi får köra två gånger sex minuter till. Sen är det klart", säger rösten. Efter en stund kommer Den Bistre in i rummet och rullar ut mig ur röntgenröret.
"Bilderna kommer om en vecka", säger han. När jag tassar ut ur rummet iklädd tröja, trosor och strumpor möter jag en man i kavaj och kalsonger som är på väg in. Vi utbyter roade blickar och jag skyndar till mitt skåp för att gräva fram mina byxor.