Tips till IKEA och en bekännelse
Jag trodde att jag var jättesugen på att åka till IKEA, men när jag väl var där kände jag mest obehag. Där var en otrolig massa människor och en alldeles för hög ljudnivå. Varenda atom i min kropp ville bara bort därifrån. Jag måste nog ut i skärgårn snart, så jag får fylla lungorna med frisk luft och lugn och ro. Att slappna av och bara vara, "tís a consummation devoutly to be wished". Jag vet inte riktigt när det ska hända bara. Jag hade tänkt sitta och slappna av i mitt vardagsrum och beundra min nyinköpta matta och tända mina nyinköpta blockljus, men jag hade visst förträngt det där momentet där man måste springa omkring i varuhuset och trängas för att hitta sakerna. IKEA borde börja med personlig shopping. Tänk er: man ringer dit och säger vad man är intresserad av och sen kan nån liten IKEA-nisse springa runt och hämta sakerna och sen ställa allt i ett avskilt rum där man kan titta på det i lugn och ro. = ) Man sätter sig ner i den där fåtöljen man spanat in och får testa hur det känns att sitta i den med ett fat kakor på bordet framför sig och en kopp te i handen. Hur skulle man sedan kunna motstå den?
Annars har helgen varit mycket mysig eftersom jag tillbringat den med M. Jag trivs bara bättre och bättre i hennes sällskap. Det är konstigt. Första gången vi sågs tyckte jag att hon var trevlig, men det var inte alls som att det flög några gnistor. Hon verkade så långt bort. Andra gången var ännu lite trevligare, men jag kände det ändå inte som att hon var intresserad av mig. Tredje gången var jag ute med henne och hennes vänner och det var då jag började ana något; när vi satt och pratade hela kvällen och hennes vänner kastade nyfikna blickar på mig. Nu i helgen kunde vi knappt släppa taget om varandra. Det börjar bli farligt. Men härligt.. ; )
