Annies blogg

Idag var jag och hämtade mina nya glasögon hos Optikern. Direkt när jag kom in kom en kille med hästsvans framtrippandes och undrade om han fick hjälpa mig. Jag sa att jag skulle hämta mina glasögon och han sprang och hämtade dem. Sedan började en lång process av provande, ändringar och skitsnack. Killen körde med en underlig blandning av smörande, flirtande och självupphöjande. Efter ett tag blev jag alldeles illamående och orkade inte ens le tillbaka mer. Jag hoppades att han skulle bli klar snart så jag fick komma ut ur affären.
Efter ca tjugo minuters provande, ändrande och skitsnack verkade det som han var klar. Jag började dra mig mot dörren. Han följde efter:
"Bla bla bla garanti som täcker allt, bla bla bla baaaara att komma in..."
"Okej, tack, hejdå", sa jag. När jag gått ut ur affären kom han springande efter mig:
"Annie! Annie!" Jag grimaserade och vände mig om. Han kom springande med kvittot som han hade glömt att ge mig för att han pratade så mycket.
"Du glömde det här! Det kan ju vara bra att ha!" ( Stort smörigt jag-är-en hjälte-leende)
"Okej, tack"
Sedan gick jag igen. Jag var tvungen att vända mig om några gånger för att vara säker på att han inte tänkte följa efter mig hem. Han påminde lite om Ulla Skoog i den där scenen i Yrrol när hon förföljer ett par: "Jag tänkte, när nu kavajerna var så lika..."

Inspirerade av det fina vårvädret har G och jag börjat äta vår lunch ute. Vi sitter på en bänk med utsikt över vattnet. Idag hade vi också sällskap av den här typen: