Tuttar på öronen
Igår var Miss I och jag på vår pop- och rock kör med Caroline af Ugglas. Vi övade in Carolines svenska varianter på Janis Joplin-låtar och som vanligt hade många problem med att räkna.
Caroline: "TVÅ gånger, tar vi det nu, ok?"
Kören: "Ja!"
Caroline; "Grååååt älskling"
Kören: "Gråååt älskling"
Caroline: "Gråååt älskling "
Kören: "Gråååt älskling"
Caroline: "Gråååt älskling"
50 pers i Kören: "Gråååt...oj."
Caroline: "Där skulle ni ha slutat. Vi provar igen."
Vid andra försöket var det nog bara 10 pers som inte kunde räkna till två gånger. Vid tredje försöker var det otroligt nog fortfarande några som envisades med att sjunga tre gånger.
När det inte gäller räknande brukar dock de flesta lyssna väldigt noga på vad Caroline säger. Ja, en del är nästan i trans. De svarar alltid på alla hennes frågor. Såhär kan det låta:
Caroline: "Mår ni bra?"
Kören: "Jaaaaaaa!"
Caroline: "Ska vi sjunga?"
Kören: "Jaaaaa!"
Caroline: "Förstod alla nu?"
Kören: "Jaaaaaaaa/nej/mummel."
Caroline: "Ska vi ändra den här versen?"
Kören: "Neeeeeeeeeeej."
De sista två gångerna Miss I och jag varit där har Caroline också lagt in en massa konstiga "dansrörelser" till låtarna. I en låt är det en himla massa konstiga rörelser som hon döpt till saker som tex "tuttar på öronen". Eftersom Miss I och jag inte blivit helt indoktrinerade i detta sektbeteende brukar vi istället stå och titta på alla andra som försöker sig på dessa rörelser och bara njuta.
En rolig sak med att sjunga i en pop- och rockkör är att det inte blir de vanliga körlåtarna som sjungs. "Boys and girls" eller " I wanna be sedated" är nog inte de första låtarna man tänker på för körsång, men det blir faktiskt riktigt bra och det är kul att sjunga dem också.
