Nu börjar det
Ni som läst min blogg ett tag vet att jag var en träningsdåre en gång i världen. Sedan gjorde jag illa mig och efter det har jag varit en soffpotatis. Nu känns det som att min kropp säger till mig att "Såhär kan vi inte ha det längre. Du måste ta hand om mig!" Därför ska det nu börja tränas! Det ska inte bli stenhårda badmintonpass och megalånga löprundor. Då börjar det förmodligen göra ont i min höft och mitt knä igen. Nej, det jag behöver är MUSKLER. Det är alltså styrketräning som gäller nu. Ja, lite kondition blir det väl också, men i lagom dos tills jag fått lite muskler att skydda mig mot skador med.
Jag började faktiskt redan förra veckan med att gå på gymmet på lunchen. Tydligen ville jag lite för mycket för dagarna efteråt hade jag hemsk träningsvärk i vänsterarmen och det gick liksom domningar ut i fingrarna för att mina svullna muskler tryckte mot nerverna. Ett tips till er som är lika otränade som jag är alltså: Börja LUGNT. Det är först efteråt man märker att man inte orkade.
På träningsanläggningen jag går på finns också en simbassäng så jag hoppas kunna köra lite simning i höst också. Simning är skonsamt för kroppen så det borde passa mig. Ja, förutsatt att man inte simmar tantsim med huvudet ovanför vattenytan förstås. Då gör det mer skada än nytta eftersom man spänner sig så, säger min kiropraktor.
En annan bra sak när man vill komma igång är SÄLLSKAP. Jag hoppas nu att Systeryster vill börja träna på samma träningsanläggning så jag kan få sällskap ibland. Visserligen har även G sagt att hon skulle vilja börja där, men hennes motivation är lite växlande och hon har nog inte riktigt den där kämpaglöden som krävs för att verkligen genomföra något när det känns lite motigt.
Förra veckan sa jag till mina kollegor på jobbet: "Nu börjar mitt nya liv." Det är lite riskfyllt, jag vet, men samtidigt får man lite extra press på sig att verkligen få ändan ur vagnen när man har sagt det till folk omkring sig. Och nu säger jag det ju till er också. = ) Wish me luck.
