Annies blogg

Jag tycker det borde finnas någon mirakelmedicin som gör en frisk från otäcka förkylningar. Vi lever ju ändå på 2000-talet! Ändå är vi precis lika förkylda som på stenåldern. Jag nyser och nyser. Jag tänker på när jag var liten och pappa sjöng för mig ur boken "Nu ska vi sjunga". Där fanns det en sång om en tomte som nös en massa och  gick till doktorn och fick medicin och blev bra igen. Den där Doktor Mullvad skulle få kunna blanda till nånting till mig också så jag får ro till natten. Jag har ju inte ens Nezeril hemma. Jag får gå och pressa några apelsiner och hoppas på placebo-effekt. (Hoppsansa, nu blir jag bra!)


En liten tomtegubbe satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva,
han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös och han nös,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Usch, han frös och han nös
stackars gubben hade snuva.

Men tomtegumman sade: "Vad står på?
Du skrämmer både mig och katten,
till doktor Mullvad ska du genast gå,
så att vi kan få ro till natten.
Gör dig fin, gubben min,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Gör dig fin, gubben min,
och ta på dig söndagshatten."

Och gubben gick till doktor Mullvad in,
som bodde under björkestubben,
och doktorn laga genast medicin,
som han tog fram ur källarskrubben.
"Hoppsansa, nu blir jag bra!
atschi, atschi, atschi, prosit!
Hoppsansa, nu blir jag bra!
det nös jag på," sa tomtegubben.