Jag är en god människa

När jag satt vid datorn med chokladbaksmälla kom G och undrade om vi skulle ta en promenad. Det tyckte jag var en bra idé. Vi klev in i hissen där det redan stod en medelålders kvinna, en äldre slipsherre och en yngre kille.
"G, jag har just satt i mig 16 chokladfingrar", sa jag. "Jag har ingen karaktär." Hissfolket log.
"Äsch", sa damen. "Sådär är det med choklad."
"Att äta choklad har inget med karaktär att göra", instämde slipsherren.
"Att äta mycket choklad är ett tecken på att man är en god människa", sa den unge killen.
"Eller att det är god choklad", föreslog jag. I alla fall kände jag inte alls lika dåligt samvete när vi klev ut ur hissen.

Kanske var det sockerchocken från chokladen som gjorde att jag kände mig väldigt fnittrig resten av kvällen. På Carolines Kör För Alla började jag ständigt fnittra när jag skulle sjunga. Värst blev det när vi hade sjungit en skala som lät: "Muuuuuuuuuuuuuuuuu-uuuuuuuuuuuuuu-uuuuuuuuuuuuu" och Caroline därpå föreslog att vi skulle gå in på hennes nya hemsida "Korforalla". Ingen annan än jag verkade tycka att det var extremt roligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0