Orolig Annie på väg mot pensionen
Jaha, tjifen sa att hon ändrat sig och vill anställa mig omedelbums. Därför vill hon att jag säger upp mig från Manpower omedelbums. Detta är ett stort steg för mig. Jag har aldrig arbetat mer än ett halvår på samma ställe förut. Undrar om jag kommer bli rastlös eller om det kommer funka? Nej, det ska väl gå bra. Jag börjar ju bli gammal nu så jag kan behöva sakta ner lite.. Få se.. 28 år... Är det 65 man går i pension?
Den här veckan har varit tuff, med massor att lära sig på jobbet och många sena kvällar. På fredagen var jag helt väck. Jag insåg att jag inte skulle orka med något festande. Sedan funderade jag på om jag skulle orka med nåt alls eller bara gå och lägga mig klockan 19.. Det rådde inga som helst tveksamheter om att jag skulle somna så fort jag lade mig ner. Men nån inre röst menade att så kan man ändå inte göra på en fredag. Så jag tog mig i alla fall över till Miss I och såg på Let´s dance. När jag hade konstaterat att mina favoriter, Tina och Tobias, tagit sig vidare, var verkligen all min energi slut. Jag satt halvsovande i soffan och tittade tomt framför mig. Ibland tror jag människor försökte prata med mig, men det nådde liksom aldrig ända fram. Jag ber dessa människor om ursäkt för min psykiska frånvaro. Det var bara ett skal ni såg. Den riktiga Annie låg hemma och sov. Nästa veckas mål blir definitivt att sova mera.
Förutom att längta efter min säng har jag oroat mig för min kompis och arbetskamrat G. En morgon kom hon inte till jobbet och hon smsade mig och sa att hon var på väg till akuten. Samtidigt bad hon mig hälsa kollegorna att hon var hemma och var förkyld. Jag undrade förstås vad som hade hänt, men det sa hon inte.
"Jag ringer när jag kommer hem", sa hon bara. Sedan har hon blivit kvar på sjukhuset i tre dar. Och jag vet fortfarande inte varför. Lite halvjobbigt blev det när en annan kollega fick reda på att G var på sjukhuset fastän jag hade sagt till alla att hon låg hemma i influensa.. Folk började hänga runt mitt skrivbord och fråga mig om detta var sant.
"Jag vet inte vad som har hänt", sa jag. Och jag såg att ingen trodde på mig. Naturligtvis vet jag vad som hänt eftersom G är min vän, resonerade de väl. Och det hade ju varit bra om det var så. Hoppas jag får tag på henne idag.
Den här veckan har varit tuff, med massor att lära sig på jobbet och många sena kvällar. På fredagen var jag helt väck. Jag insåg att jag inte skulle orka med något festande. Sedan funderade jag på om jag skulle orka med nåt alls eller bara gå och lägga mig klockan 19.. Det rådde inga som helst tveksamheter om att jag skulle somna så fort jag lade mig ner. Men nån inre röst menade att så kan man ändå inte göra på en fredag. Så jag tog mig i alla fall över till Miss I och såg på Let´s dance. När jag hade konstaterat att mina favoriter, Tina och Tobias, tagit sig vidare, var verkligen all min energi slut. Jag satt halvsovande i soffan och tittade tomt framför mig. Ibland tror jag människor försökte prata med mig, men det nådde liksom aldrig ända fram. Jag ber dessa människor om ursäkt för min psykiska frånvaro. Det var bara ett skal ni såg. Den riktiga Annie låg hemma och sov. Nästa veckas mål blir definitivt att sova mera.
Förutom att längta efter min säng har jag oroat mig för min kompis och arbetskamrat G. En morgon kom hon inte till jobbet och hon smsade mig och sa att hon var på väg till akuten. Samtidigt bad hon mig hälsa kollegorna att hon var hemma och var förkyld. Jag undrade förstås vad som hade hänt, men det sa hon inte.
"Jag ringer när jag kommer hem", sa hon bara. Sedan har hon blivit kvar på sjukhuset i tre dar. Och jag vet fortfarande inte varför. Lite halvjobbigt blev det när en annan kollega fick reda på att G var på sjukhuset fastän jag hade sagt till alla att hon låg hemma i influensa.. Folk började hänga runt mitt skrivbord och fråga mig om detta var sant.
"Jag vet inte vad som har hänt", sa jag. Och jag såg att ingen trodde på mig. Naturligtvis vet jag vad som hänt eftersom G är min vän, resonerade de väl. Och det hade ju varit bra om det var så. Hoppas jag får tag på henne idag.
Kommentarer
Trackback
