Annies blogg

Jag känner så väl igen den där smärtan i örat. När jag var liten hade jag öroninflammation väldigt ofta, men sen dess har jag aldrig haft det. Jag surfade in på Vårdguiden för att se om det gick att göra något åt saken. "Öroninflammation är en barnsjukdom som ytterst sällan drabbar vuxna", skrev de. Så tröstande. Sedan de konstaterat detta fortsatte de därför att ge instruktioner som åt en förälder som ville ta hand om sitt barn:
"Ge barnet Alvedon, nässpray och avsvällande medicin."
"Se till att barnet ligger med högt under huvudet."
"Se till att barnet vistas mycket utomhus."
Efter att ha läst allt detta kände jag mig som ett litet barn som behövde tas om hand. Vad trevligt det vore att ha någon som bäddade ner mig och sa:
"Här, lilla Annie, får du en extra kudde. Ligg nu här medan jag hämtar en alvedon och en kopp te åt dig. Sedan lägger jag mig hos dig och läser en saga."
Mmm. Det vore skönt. Men när jag pratade med pappa på telefon och sa att jag hade öroninflammation väcktes tydligen också hans omhändertagande instinker till liv. Kanske han också mindes hur det var när jag var liten, för han kom farandes hit med Alvedon och avsvällande medicin. De är allt bra söta ibland de där föräldrarna. = )