Annies blogg

Igår gjorde jag slut med en vän. Det har jag nog aldrig gjort förut. Jag har varit med om att vänskap runnit ut i sanden när jag och mina vänner växt ifrån varandra, men jag har liksom aldrig bestämt med någon att inte vara vänner längre. Men om man inte har samma syn på vad en vän är antar jag att det kan bli så. Jag bestämde mig för längesen att jag aldrig skulle låta någon trampa på mig och att jag bara vill ha vänner som bryr sig om mig och respekterar mig. Att ha en vän som man tycker jättemycket om och har jätteroligt med ibland, men som aldrig hör av sig och frågar hur man mår är nästan som att vara olyckligt kär. Och vänner ska inte såra en, vänner ska finnas där och göra en glad. Min fd vän håller inte med mig, men för mig är sådana vänner som hon talar om inte alls vänner, utan bekanta. Bekanta är människor som man träffar på ibland och som är trevliga, men som man inte släpper ända in på livet och som man faktiskt skulle klara sig nästan lika bra utan. Det är bara vänner och människor som man tycker om som kan såra en.

Journalisten säger: Hur känns det?

Annie säger: Jag blev alldeles trött i själen. Nu vet jag iaf var den sitter..

Journalisten säger: Själen? = )

Annie säger: Mm. Känner mig trött typ 1 dm nedanför bröstet, ovanför naveln. Måste vara där den sitter.

Journalisten säger: Hehe. Hoppas att själen mår bättre med lite nya kläder på kroppen.

Annie säger: Tror inte det.. Den verkar inte bry sig om sånt.

Journalisten säger: Tänk på att du stod upp för dej själv idag. Det där var ju nåt som gnagt i dej länge.

Annie säger: Ja, det är det.

Journalisten säger: Man måste reda ut såna orosmoln.

Annie säger: Mm.

Vill i alla fall säga tack till min fd vän för de gånger du gjort mig glad och alla gånger vi skrattat tillsammans. Tror inte någon fått mig att skratta så mycket.  Hoppas det går bra för dig i livet.