Annie testar: Ansiktsbehandling
Jag hade aldrig varit på en ansiktsbehandling i hela mitt liv när G tyckte att jag skulle gå med henne till en elevpraktik där man fick behandlingarna jättebilligt. Det kändes väl inte riktigt som min grej, men jag har bestämt mig för att aldrig döma ut något jag aldrig testat så jag gick med på det. Vi beställde en 90-minuters djupbehandling.
När vi kom in på stället blev jag lite förvånad. Jag trodde man skulle få ett litet rum där man blev behandlad, men istället var där en stor sal där en massa folk låg i stolar och fick fransfärgningar och benvaxningar och allt vad det var. Inget privatliv där inte. Det kändes som att jag hade hamnat i en stor Barbiefabrik som skapade hårfria kvinnor med ren hy. Ett tag där funderade jag på att vända i dörren, men då kom det nån tjej och ropade upp mitt namn så jag tassade efter henne bort till en stol där jag fälldes tillbaka och fick mitt ansikte rengjort.
Sedan följde en massa olika krämer och masker och rengöring och fuktgivning och ånga och likström och varma handdukar i ansiktet och nån slags massage där hon petade och tryckte med fingrarna i mitt ansikte. Under den här tiden försökte jag hålla tillbaka alla mina responser på behandlingen: ibland ville jag bara gapskratta för det kändes så löjligt att ligga där med lera i ansiktet, ibland fick jag en sån otrolig lust att fråga henne om hon verkligen trodde att den där ansiktsmassagen verkligen skulle vara bra för nåt (vilket hon ju förmodligen gjorde eftersom hon hade valt att gå den där utbildningen), ibland ville jag gråta för det gjorde så ont när hon plockade mina ögonbryn, ibland höll jag på att somna och ibland var det bara jätteskönt. Efter behandlingens slut hade hon skrivit upp sjuttifjorton olika produkter som hon menade att jag måste ha, men som jag inte köpte. När jag reste mig upp ur stolen igen, lite lätt yr och hon hade tagit bort handduken som hon hade virat runt mitt hår var min frisyr helt förstörd. Håret stod åt alla håll och G skrattade åt mig och sa att jag såg ut som en manga.
Efter det var vi jättehungriga så vi gick på Caffé Nero och tröstade oss med Pappardelle con vitello och färskpressad hallonmangojuice.
"Jag kommer inte gå på nån ansiktsbehandling igen", sa jag till G.
"Inte jag heller", sa G. "Hon slängde bara på mig saker utan att tala om det innan. Jag blev jätterädd när det plötsligt kom ånga och landade handdukar i ansiktet på mig"
"Och vad trött man blir. Jag kan inte sluta gäspa."
"Är det inte ett namn? Jesper?
"Jo. Nu går vi hem och sover."
När vi kom in på stället blev jag lite förvånad. Jag trodde man skulle få ett litet rum där man blev behandlad, men istället var där en stor sal där en massa folk låg i stolar och fick fransfärgningar och benvaxningar och allt vad det var. Inget privatliv där inte. Det kändes som att jag hade hamnat i en stor Barbiefabrik som skapade hårfria kvinnor med ren hy. Ett tag där funderade jag på att vända i dörren, men då kom det nån tjej och ropade upp mitt namn så jag tassade efter henne bort till en stol där jag fälldes tillbaka och fick mitt ansikte rengjort.
Sedan följde en massa olika krämer och masker och rengöring och fuktgivning och ånga och likström och varma handdukar i ansiktet och nån slags massage där hon petade och tryckte med fingrarna i mitt ansikte. Under den här tiden försökte jag hålla tillbaka alla mina responser på behandlingen: ibland ville jag bara gapskratta för det kändes så löjligt att ligga där med lera i ansiktet, ibland fick jag en sån otrolig lust att fråga henne om hon verkligen trodde att den där ansiktsmassagen verkligen skulle vara bra för nåt (vilket hon ju förmodligen gjorde eftersom hon hade valt att gå den där utbildningen), ibland ville jag gråta för det gjorde så ont när hon plockade mina ögonbryn, ibland höll jag på att somna och ibland var det bara jätteskönt. Efter behandlingens slut hade hon skrivit upp sjuttifjorton olika produkter som hon menade att jag måste ha, men som jag inte köpte. När jag reste mig upp ur stolen igen, lite lätt yr och hon hade tagit bort handduken som hon hade virat runt mitt hår var min frisyr helt förstörd. Håret stod åt alla håll och G skrattade åt mig och sa att jag såg ut som en manga.
Efter det var vi jättehungriga så vi gick på Caffé Nero och tröstade oss med Pappardelle con vitello och färskpressad hallonmangojuice.
"Jag kommer inte gå på nån ansiktsbehandling igen", sa jag till G.
"Inte jag heller", sa G. "Hon slängde bara på mig saker utan att tala om det innan. Jag blev jätterädd när det plötsligt kom ånga och landade handdukar i ansiktet på mig"
"Och vad trött man blir. Jag kan inte sluta gäspa."
"Är det inte ett namn? Jesper?
"Jo. Nu går vi hem och sover."
Kommentarer
Trackback
