Strategispel på jobbet
Några kollegor och jag diskuterade en gång det här med att servera alkohol på jobbet. Vi kom fram till att det inte var någon bra idé. Dels för att människor kan ha problem med alkohol och dels för att det finns många som inte alls är intresserade av det och känner sig uteslutna. Min chef däremot, anser att det är så man ska umgås på den här arbetsplatsen.
"Man kanske kan föreslå till henne att vi vill umgås på andra sätt", sa jag.
"Hurdå", undrade de. Jag förstod deras tvekan. Min chef kör nämligen sin egen linje som är: "Alla som inte är med mig är emot mig." Och då är det svårt att komma med förslag.
"Kanske man kan nämna det i förbigående på nåt vis", sa jag.
I fredags hade vi alkoholdrickande igen. Idag sa chefen till mig på skoj:
"Tur att H och jag hällde i oss lite extra, för du var ju inte till nån större hjälp". (Jag tycker inte att det roligaste sättet att spendera min fredagkväll är att stanna kvar på jobbet så jag smet tidigt)
" Nej", sa jag. "Men om du ordnar picknick eller besök på Chokladfabriken så ställer jag definitivt upp". Jag såg att mina kollegor runt om fick leenden på läpparna där de satt framför sina datorer. Chefen tittade konstigt på mig med sina uppspärrade grodögon.
"Hittade du inget att äta", frågade hon.
"Jodå", sa jag och knallade vidare till kopiatorn.
Hoppas jag sådde nåt litet frö i hennes hjärna i af. Jag ska nog fortsätta bearbeta henne på andra vis lite allteftersom. Jag måste erkänna att jag tycker det är lite kul med såna här psykologiska experiment. Det är som strategispel. Man måste tänka efter noga vad man kan säga utan att gå på en mina eller väcka misstankar. Jag tror chefen själv tror att hon är rätt bra på att lura i folk saker. Det är hon inte. Kanske några går på hennes taffliga försök men de flesta förstår precis vad hon sysslar med, men säger inget och lyder henne ändå för att hon är ju chef.
Jag funderar på om jag skulle ta och bli chef nån dag. En chef som lyssnar på medarbetarna, respekterar dem och deras åsikter, visar uppskattning för deras arbete och skämmer bort dem då och då med godsaker och överraskningar. En sån chef skulle man vilja ha.
En sån chef har jag! =D
Vaddå? En sån som jag har eller en sån av den bra sorten? = )
En såndär bra som skämmer bort en. ;-)
Du är lyckligt lottad. = ) Själv ska jag nu in på samtal med min. Sitter och laddar för att hamna i precis rätt tillstånd. Hjärnan måste prestera max, jag måste alltid ha svar på tal, men utan att göra några avslöjanden om mig själv eller några kollegor. Och sen är det förstås det lugna flygvärdinneleendet som gäller. Jag tänker inte låta någonting överrumpla mig så om hon försöker sig på nåt ler jag bara och nickar eftertänksamt och tänker: "Mjölk till kaffet"?