Annies blogg

Eftersom jag har en inbyggd musikspelare i huvudet spelar jag ofta upp musik tyst för mig själv när jag gör saker som inte kräver så mycket hjärnaktivitet, t.ex. att gå promenader.

Idag var vi ute och gick längs havet med våra gäster och jag lyssnade på låten "Blå container" när jag plötsligt fick trycka på stopp för att jag hade glömt ett ord i texten.

"Vad var det du fick mot en persienn", sa jag rakt ut i luften.

"En stol", svarade min syster utan tvekan.

"Just det", sa jag och skrattade sedan när jag kom på hur knäppt det är. Ingen annan i världen hade förstått ett jota av vad jag pratade om. Jag hade fått säga:

"Du, i den där låten Blå container med Jacob Hellman, vad är det då han säger i den där strofen: "Och du fick en (...?) mot en persienn och vi fann en säng och vi delade den."?

Personen jag hade frågat hade nog dessutom sagt:

 "Den låten har jag aldrig hört."

Det var då jag kom att tänka på vad lyxigt det är att ha en person som tänker likadant som en själv, har samma erfarenheter, samma humor, samma värderingar. Jag kan dra interna skämt om saker vi hört eller upplevt och hon vet precis vad jag menar. Jag kan börja sjunga på en låt och så fyller hon i andra stämman. Jag kan fråga henne vad X sa till Y för åtta år sedan och vilken färg Y hade på skjortan eftersom hon minns allt. Hon hittar kläder åt mig när vi är ute och handlar. Hon pekar ut dem vi känner när vi går på stan eftersom jag oftast går i egna tankar och ofrivilligt ignorerar alla bekanta.

Tänk om jag inte hade haft någon syster. Vem skulle jag då ha lekt med när jag var liten? Vem skulle få mig att skratta? Och vem skulle jag fika med när jag blir gammal och vill sitta och minnas hur bra allt var förr?

Till systeryster