Bengtzing på besök hos af Ugglas
På vår sista kör för terminen fick vi besök av Linda Bengtzing. Hon var gladare och tokigare än jag tänkt mig. Faktiskt blev det ganska kul när både hon och Caroline var på scenen och sa tokiga saker samtidigt. De skulle nog kunna starta en rolig improvisationsteater tillsammans.
"Varför valde ni den här låten? Den är ju ganska djup", frågade Linda (angående tonläget).
"Jaså", sa Caroline. "Vad handlar den om?"
Sedan drog Caroline fram en stol på scenen och sa åt Linda att sätta sig.
"Får jag filma?" undrade Linda och tog fram mobilen.
"Ja, de som inte vill bli filmade sätter sig högst upp och de som vill vara med på film ställer sig längst fram", sa Caroline till folkmassan.
"Nej, vänta! Jag måste berätta en grej först", sa Linda och hoppade av sin stol igen.
Sedan berättade hon en historia om hur hon varit nära att dö i ett flygplan dagen innan och efter det sjöng vi hennes melodifestivallåt för henne. Ja, och sedan sjöng vi den en gång till fast där hon själv var med och sjöng. Sedan undrade Caroline om Linda hade några bra uppvärmningsövningar som vi kunde använda nästa termin.
"Javisst", sa Linda och ställde sig på huvudet på scenen. Det var kul. Jag tror t o m Caroline blev lite förvånad för en gångs skull. Annars är det mest hon själv som förvånar oss andra.
Nu undrar ni Bengtzing-fans varför jag i en halv mening nämnde att Linda höll på att dö i ett flygplan och sedan helt fräckt inte nämnde ett ord till om saken. Jo, det var bara för att det skulle bli så jobbigt att berätta hela historien precis så som Linda berättade den. Jag behöver en annan form. Vad sägs om att jag berättar den så som Svensk Dam hade skrivit den när de slog upp den på sin löpsedel: "Linda Bengtzing: Jag var nära att dö". Ja, men det blir väl perfekt. Då kan ni på Svensk Dam och andra skvallerblaskor bara kopiera texten rakt av så slipper ni skriva om och hitta på så många egna detaljer.
Efter en felbokning hade Linda Bengtzing och hennes två gitarrister bråttom till nästa spelning.
De hade därför chartrat ett litet privatplan som skulle flyga dem från Malmö till Göteborg.
Linda hörde hur piloten talade med radiotornet: Jag kan inte fälla upp landningsstället. Men det var väl inte så farligt tyckte Linda. Det var bättre att landningsstället var ute än inne.
"Hur vet du att landningsstället är nere?"
Men sen fortsatte det: Hur vet du att landningsstället är nere? Det kan vara fel på indikatorn som visar om det är uppe eller nere, sa kontrolltornet. Det visste förstås inte piloten och de var därför tvungna att flyga ner över kontrolltornet som tittade med kikare på landningsstället medan planet flög förbi. Jo, landningsstället var nerfällt. Men vet du att det är säkrat, undrade kontrolltornet nu. Om landningsstället inte var säkrat skulle det bara åka upp i flygplanskroppen vid en landning och inte göra mycket nytta.
Flög runt för att släppa bränslet
Eftersom man inte kunde veta om landningsstället skulle stanna i utfällt läge vid en landning fick piloten order om att cirkulera runt flygplatsen och göra av med så mycket bränsle som möjligt så att explosionen skulle bli mindre vid en eventuell kraschlandning. Under tiden körde brandbilar ut på flygplatsen, beredda att släcka branden. Linda och musikerna hade vid det laget givit upp hoppet om att hinna till spelningen och undrade istället om det var nu de skulle dö. Sedan var det dags för landningen.
"Jag tror jag behöver lite terapi"
Planet närmade sig marken och.. jo, landningsstället höll och alla klarade sig oskadda. Spelningen blev det dock inget av och när Linda skulle upp till Stockholm nästa dag tog hon tåget. -Jag tror jag behöver lite terapi efter det här, skojade Linda med publiken när hon besökte Caroline af Ugglas Kör för alla i Stockholm dagen efter. Kören hade bjudit in henne för att sjunga hennes melodifestivalbidrag "Hur svårt kan det va" för henne. -Men att vara här hos er är ju bättre än terapi, sa Linda där hon satt på en stol på scenen medan 500 personer sjöng: Se mig, hör mig, rör mig, hur svårt kan det va?
Av: Angela Gossip
"Varför valde ni den här låten? Den är ju ganska djup", frågade Linda (angående tonläget).
"Jaså", sa Caroline. "Vad handlar den om?"
Sedan drog Caroline fram en stol på scenen och sa åt Linda att sätta sig.
"Får jag filma?" undrade Linda och tog fram mobilen.
"Ja, de som inte vill bli filmade sätter sig högst upp och de som vill vara med på film ställer sig längst fram", sa Caroline till folkmassan.
"Nej, vänta! Jag måste berätta en grej först", sa Linda och hoppade av sin stol igen.
Sedan berättade hon en historia om hur hon varit nära att dö i ett flygplan dagen innan och efter det sjöng vi hennes melodifestivallåt för henne. Ja, och sedan sjöng vi den en gång till fast där hon själv var med och sjöng. Sedan undrade Caroline om Linda hade några bra uppvärmningsövningar som vi kunde använda nästa termin.
"Javisst", sa Linda och ställde sig på huvudet på scenen. Det var kul. Jag tror t o m Caroline blev lite förvånad för en gångs skull. Annars är det mest hon själv som förvånar oss andra.
Nu undrar ni Bengtzing-fans varför jag i en halv mening nämnde att Linda höll på att dö i ett flygplan och sedan helt fräckt inte nämnde ett ord till om saken. Jo, det var bara för att det skulle bli så jobbigt att berätta hela historien precis så som Linda berättade den. Jag behöver en annan form. Vad sägs om att jag berättar den så som Svensk Dam hade skrivit den när de slog upp den på sin löpsedel: "Linda Bengtzing: Jag var nära att dö". Ja, men det blir väl perfekt. Då kan ni på Svensk Dam och andra skvallerblaskor bara kopiera texten rakt av så slipper ni skriva om och hitta på så många egna detaljer.
Bengtzing berättar om dramat i flygplanet
Efter en felbokning hade Linda Bengtzing och hennes två gitarrister bråttom till nästa spelning.
De hade därför chartrat ett litet privatplan som skulle flyga dem från Malmö till Göteborg.
Linda hörde hur piloten talade med radiotornet: Jag kan inte fälla upp landningsstället. Men det var väl inte så farligt tyckte Linda. Det var bättre att landningsstället var ute än inne.
"Hur vet du att landningsstället är nere?"
Men sen fortsatte det: Hur vet du att landningsstället är nere? Det kan vara fel på indikatorn som visar om det är uppe eller nere, sa kontrolltornet. Det visste förstås inte piloten och de var därför tvungna att flyga ner över kontrolltornet som tittade med kikare på landningsstället medan planet flög förbi. Jo, landningsstället var nerfällt. Men vet du att det är säkrat, undrade kontrolltornet nu. Om landningsstället inte var säkrat skulle det bara åka upp i flygplanskroppen vid en landning och inte göra mycket nytta.
Flög runt för att släppa bränslet
Eftersom man inte kunde veta om landningsstället skulle stanna i utfällt läge vid en landning fick piloten order om att cirkulera runt flygplatsen och göra av med så mycket bränsle som möjligt så att explosionen skulle bli mindre vid en eventuell kraschlandning. Under tiden körde brandbilar ut på flygplatsen, beredda att släcka branden. Linda och musikerna hade vid det laget givit upp hoppet om att hinna till spelningen och undrade istället om det var nu de skulle dö. Sedan var det dags för landningen.
"Jag tror jag behöver lite terapi"
Planet närmade sig marken och.. jo, landningsstället höll och alla klarade sig oskadda. Spelningen blev det dock inget av och när Linda skulle upp till Stockholm nästa dag tog hon tåget. -Jag tror jag behöver lite terapi efter det här, skojade Linda med publiken när hon besökte Caroline af Ugglas Kör för alla i Stockholm dagen efter. Kören hade bjudit in henne för att sjunga hennes melodifestivalbidrag "Hur svårt kan det va" för henne. -Men att vara här hos er är ju bättre än terapi, sa Linda där hon satt på en stol på scenen medan 500 personer sjöng: Se mig, hör mig, rör mig, hur svårt kan det va?
Av: Angela Gossip
Kommentarer
Trackback
