Annies blogg

Efter två år i Sverige har min peruanska vän och kollega G mycket kvar att lära. Så här lät det när vi kom ut till vår första kaffepaus på konferensen:
G: "Annita, hon som satt bredvid oss..."
Jag: "Mm?"
G: "Hon låter så konstigt. Efter varje gång hon sagt nåt så andas hon in så här: tschhhhupp!"
Jag: "Jaså? Det har jag inte tänkt på .. Jag ska lyssna efter pausen."

Men då slog det mig: Damen var från Norrland.
Jag: "Jahaa! Hon andas inte. I Norrland gör de sådär istället för att säga "ja"".
G: "Va"?
Jag: "Jo, så är det."
G (alldeles fascinerad): "Men varför?"
Jag: "Men inte vet jag. Vad du ställer svåra frågor jämt".

Sedan satt förstås G och stirrrade förväntningsfullt på den norrländska damen resten av dagen för att se om hon skulle göra några fler roliga ljud och varje gång damen gjorde ett "tschhhupp" nickade G lyckligt mot mig.
G (entusiastisk): "Jag ska fråga henne något som hon måste svara ja på så hon gör om det igen!"