Gamla och nya smultronställen
Nu har jag varit ute i skärgården igen. Ja, nu igen. Men det är ju faktiskt sommar och det är då man ska vara i skärgården. Det var lite tråkigt att se att Grusgropen har vuxit igen. Förut kryllade det av smultron där. Smultron är det bästa jag vet. Men sen, när jag kom ner till det fula Kalhygget, som jag varit så missnöjd med, märkte jag att det började bli rätt grönt och fint på marken där. Och inte bara det: det har kommit en massa smultron!
Om man nu skulle vara lite filosofisk (och det ska man förstås!) så är mycket i livet likadant. Inte bara smultronställen som restauranger och vackra trädgårdar dyker upp och försvinner. Med människor är det likadant. Först umgås man jättemycket med någon, och sen plötsligt försvinner personen ur ens liv, kanske för att vi blivit för olika eller tröttnat på varandra eller något liknande. Men samtidigt lär man känna nya spännande människor. Och det lönar sig sällan att sörja över de gamla smultronställena. Det är säkert mycket bättre att ge sig ut och leta efter nya. Det ska jag försöka tänka på när jag blir besviken nästa gång.
Over n out
Om man nu skulle vara lite filosofisk (och det ska man förstås!) så är mycket i livet likadant. Inte bara smultronställen som restauranger och vackra trädgårdar dyker upp och försvinner. Med människor är det likadant. Först umgås man jättemycket med någon, och sen plötsligt försvinner personen ur ens liv, kanske för att vi blivit för olika eller tröttnat på varandra eller något liknande. Men samtidigt lär man känna nya spännande människor. Och det lönar sig sällan att sörja över de gamla smultronställena. Det är säkert mycket bättre att ge sig ut och leta efter nya. Det ska jag försöka tänka på när jag blir besviken nästa gång.
Over n out
Kommentarer
Trackback
