Mitt ospontana jag
Idag har jag varit hos min personliga shoppare på Åhléns och bränt en massa pengar. Men jag älskar att gå dit. Jag blir så lycklig över att någon kan hitta så många saker som jag passar i OCH trivs i. Men idag hände något mycket sorgligt. Shopparen meddelade att hon tänker bege sig ut på Jorden-runt-resa i ett och ett halvt år! Men, men... Så kan hon ju inte göra mot mig, tyckte jag. Men det tyckte hon att hon visst kunde. Hon skulle åka iväg om tre veckor och hon hade sålt sin lägenhet och så skulle hon jobba nån månad i Norge först, för att få ihop lite pengar, fast hon hade inte sökt nåt jobb där... ja, ungefär där nånstans började det gå rysningar nerför min ryggrad. Saker som for genom min hjärna var: Åh nej! SÅLT sin lägenhet i Stockholm! Hur ska hon nånsin få en ny?! Och: Åka iväg utan att ha nåt jobb! Och: Åka runt jorden i ett helt år?! Och allra värst: Vem ska nu hitta mina kläder?!?!
Ja, så himla spontan är jag. Nu vet ni det.
