Annie, vad har du för dig egentligen?
Om du, kära läsare skulle tänka att: Den där Annie, hon skriver så sällan numera, vad har hon egentligen för sig? Varför skriver hon inte? Mår hon dåligt?
Nejdå, jag mår inte dåligt alls. Jag har det tvärtom riktigt bra. Jag lider nog bara av tidsbrist. Det är en mycket utbredd sjukdom i dagens samhälle. Men nu när jag ändå skriver tänkte jag passa på att berätta lite om en liten liten del av mitt liv, nämligen den här helgen. Det beror till störst del på att mitt minne är så dåligt så jag minns inte vad som hände innan dess.
Vi börjar med fredagkvällen! Den minns jag klart och tydligt. Jag och Systeryster och Finaste åt middag och begav oss därefter till Gröna Lunds nöjesfält. Dock inte för att förlustiga oss bland karusellerna utan för att lyssna till Bo Kaspers orkester, som där skulle spela. I väntan på detta inmundigade vi glass av märket Ben and Jerrys och försökte hålla oss nära scenen men utan att hamna bakom för långa människor. Sedan spelade och sjöng de duktiga musikerna för oss. Det lät ungefär såhär:
Efter en god natts sömn cyklade Systeryster och jag på lördagsmorgonkvisten in till huvudstadens centrum för att där få saxen i håret. Det resulterade även i att jag nu har en annan hårfärg än den jag hade innan. Eftersom klippandet skedde så nära inpå det Nordiska Kompaniet var jag naturligtvis tvungen att passa på att besöka deras eminenta teaffär och skaffa påfyllning till hemmets teburkar. Sedan cyklade vi hem igen. Och vad hände sedan? Jo, efter att Finaste och jag mumsat i oss kantarellpasta med haricotsverts tog vi tunnelbanan ut i förorten för att där besöka min lille tvåårige kompis och hans mamma , mata dockor med russin och plocka äpplen och päron vid ett slott.
Sedan begav vi oss in till stan IGEN för att gå på konsert IGEN! Hänger ni med nu eller börjar det bli mycket? Ni förstår att jag inte kan minnas allt. Jag har alltså hunnit till lördag kväll nu och Finaste och jag tog plats i Globen för att se självaste fru Dolly Parton. Vi såg dock inte mycket av henne. Vi såg en glittrig prick därnere på scenen. Men vi hörde henne i alla fall. Hon hade en fin röst och kunde spela hundra olika instrument. Det var imponerande.
(Nej, Kenny var inte där, men väl ersättningsgubbe)
Då är lördagen äntligen slut och efter att vi sovit igen går vi över till söndagen. Det är alltså idag, kan jag förtydliga, om någon skulle känna sig tidsvill. Och idaaag... idag har vi varit i en sportaffär och köpt löparskor åt Finaste. Och vi har även varit i en mataffär och köpt.. ja.. mat förstås! Sedan åt vi upp en del av den mat vi köpt till lunch. Därefter provade vi Finastes nya löparskor på en runda. De fungerade mycket fint. Sedan har jag faktiskt inte hunnit med så mycket mer den här dagen. Det är nog bäst att jag slutar skriva här så att jag hinner med några fler trevliga saker innan läggdags!
Nejdå, jag mår inte dåligt alls. Jag har det tvärtom riktigt bra. Jag lider nog bara av tidsbrist. Det är en mycket utbredd sjukdom i dagens samhälle. Men nu när jag ändå skriver tänkte jag passa på att berätta lite om en liten liten del av mitt liv, nämligen den här helgen. Det beror till störst del på att mitt minne är så dåligt så jag minns inte vad som hände innan dess.
Vi börjar med fredagkvällen! Den minns jag klart och tydligt. Jag och Systeryster och Finaste åt middag och begav oss därefter till Gröna Lunds nöjesfält. Dock inte för att förlustiga oss bland karusellerna utan för att lyssna till Bo Kaspers orkester, som där skulle spela. I väntan på detta inmundigade vi glass av märket Ben and Jerrys och försökte hålla oss nära scenen men utan att hamna bakom för långa människor. Sedan spelade och sjöng de duktiga musikerna för oss. Det lät ungefär såhär:
Efter en god natts sömn cyklade Systeryster och jag på lördagsmorgonkvisten in till huvudstadens centrum för att där få saxen i håret. Det resulterade även i att jag nu har en annan hårfärg än den jag hade innan. Eftersom klippandet skedde så nära inpå det Nordiska Kompaniet var jag naturligtvis tvungen att passa på att besöka deras eminenta teaffär och skaffa påfyllning till hemmets teburkar. Sedan cyklade vi hem igen. Och vad hände sedan? Jo, efter att Finaste och jag mumsat i oss kantarellpasta med haricotsverts tog vi tunnelbanan ut i förorten för att där besöka min lille tvåårige kompis och hans mamma , mata dockor med russin och plocka äpplen och päron vid ett slott.
Sedan begav vi oss in till stan IGEN för att gå på konsert IGEN! Hänger ni med nu eller börjar det bli mycket? Ni förstår att jag inte kan minnas allt. Jag har alltså hunnit till lördag kväll nu och Finaste och jag tog plats i Globen för att se självaste fru Dolly Parton. Vi såg dock inte mycket av henne. Vi såg en glittrig prick därnere på scenen. Men vi hörde henne i alla fall. Hon hade en fin röst och kunde spela hundra olika instrument. Det var imponerande.
(Nej, Kenny var inte där, men väl ersättningsgubbe)
Då är lördagen äntligen slut och efter att vi sovit igen går vi över till söndagen. Det är alltså idag, kan jag förtydliga, om någon skulle känna sig tidsvill. Och idaaag... idag har vi varit i en sportaffär och köpt löparskor åt Finaste. Och vi har även varit i en mataffär och köpt.. ja.. mat förstås! Sedan åt vi upp en del av den mat vi köpt till lunch. Därefter provade vi Finastes nya löparskor på en runda. De fungerade mycket fint. Sedan har jag faktiskt inte hunnit med så mycket mer den här dagen. Det är nog bäst att jag slutar skriva här så att jag hinner med några fler trevliga saker innan läggdags!
Kommentarer
Trackback
