Jag ska ha en lillebror
K: Du ska ha en lillebror.
Annie: Förlåt?
K: Du är en storasyster, eller hur? Då ska du ha en lillebror.
Annie: Öh.. Jag är väldigt nöjd med min lillasyster…
K: Nej, när man blir ihop med nån, då ska man om man är storasyster bli ihop med en lillebror och om man är lillasyster ska man bli ihop med en storebror.
Annie: Jaha, fast nu är ju inte jag…
K: Vänta, det ringer. Till luren: Ja? Ja, jag är just på väg. Till mig: Jo, men så är det. (går sin väg.)
Jaha. Så är det. Inga diskussioner. Fast det lär nog dröja innan jag blir ihop med en lillebror.. eller storebror för den delen. Men jag undrar om det finns någon logik i det där. Borde jag som storasyster bli ihop med en lillasyster? Men det måste ha att göra med att psykologerna tror att jag ska ha en viss personlighet för att jag är storasyster. Säkert tror de att jag är mycket ansvarstagande, auktoritär och omhändertagande och därför bör vara ihop med någon rolig rebellisk typ som kan dra ut mig på äventyr medan jag försöker se till att hon har satt på sig varma strumpor. Men jag tror inte att den rollen riktigt passar mig. Eller är det bara jag som har dålig självinsikt? Vad säger ni som känner mig?
Jag tycker helt klart att en storasyster skulle passa dig bäst. ;)
Ja, det måste vara storasystrar som gäller för mig. Finns det något sexigare än självständiga kvinnor som kan ta vara på sig själva? De där psykologerna måste ha missat nåt... =)
