På kalas
Hej allrakäraste läsare! Hur mår ni? Jag mår rätt så bra faktiskt, förutom lite halsont.
Idag har jag varit på barnkalas. Eller, rättare sagt har jag hjälpt till att anordna kalaset när min lille sobrino fyllde 2 år och skulle ha kalas tillsammans med sin tjejkompis.
Igår bakade jag en massa bullar och idag har jag blåst och knutit väldigt många ballonger så att mina fingertoppar är alldeles ömma. Mamman (engelsktalande) till det andra fölsebarnet var en hård general. Hon gav order om hur ballongerna skulle knytas och visade direkt var skåpet skulle stå:
"I`ll show you. Just look. No chattering."
Ord och inga visor! Jag lyssnade andäktigt utan att öppna munnen och knöt sedan perfekta ballongstaplar på löpande band innan jag blev befordrad till att duka, blanda saft, skära frukt och slutligen till att fotografera. Fotograferandet var nog den allra roligaste delen faktiskt. Barn bryr sig inte om när man tar kort på dem så de blir ofta mycket naturliga och glada på bild.
Full rulle var det. Hela tiden. Jag tror mammorna har väldigt höga krav på sig själva när de ordnar kalas och stressar upp sig till onödigt höga nivåer. Det kan inte rimligtvis vara de små barnen som bryr sig om hur ballongerna hänger eller om kakan syns genom glasyren så förmodligen är det inför de övriga föräldrarna som allt ska vara perfekt.
Nu är jag mycket mycket trött. På grund av kalaset eller på grund av förkylningen? Lite av varje kanske. Nu är det läggdags! Godnatt därute, var ni är är. (J, jag saknar dig massor. Puss.)
Idag har jag varit på barnkalas. Eller, rättare sagt har jag hjälpt till att anordna kalaset när min lille sobrino fyllde 2 år och skulle ha kalas tillsammans med sin tjejkompis.
Igår bakade jag en massa bullar och idag har jag blåst och knutit väldigt många ballonger så att mina fingertoppar är alldeles ömma. Mamman (engelsktalande) till det andra fölsebarnet var en hård general. Hon gav order om hur ballongerna skulle knytas och visade direkt var skåpet skulle stå:
"I`ll show you. Just look. No chattering."
Ord och inga visor! Jag lyssnade andäktigt utan att öppna munnen och knöt sedan perfekta ballongstaplar på löpande band innan jag blev befordrad till att duka, blanda saft, skära frukt och slutligen till att fotografera. Fotograferandet var nog den allra roligaste delen faktiskt. Barn bryr sig inte om när man tar kort på dem så de blir ofta mycket naturliga och glada på bild.
Full rulle var det. Hela tiden. Jag tror mammorna har väldigt höga krav på sig själva när de ordnar kalas och stressar upp sig till onödigt höga nivåer. Det kan inte rimligtvis vara de små barnen som bryr sig om hur ballongerna hänger eller om kakan syns genom glasyren så förmodligen är det inför de övriga föräldrarna som allt ska vara perfekt.
Nu är jag mycket mycket trött. På grund av kalaset eller på grund av förkylningen? Lite av varje kanske. Nu är det läggdags! Godnatt därute, var ni är är. (J, jag saknar dig massor. Puss.)
Kommentarer
Postat av: J
Och jag saknar mitt hjärta... Massor.
Trackback
