Kärleksfunderingar
Man mår inte bra av att vara hemma två dagar i rad. I alla fall inte när man är sjuk och inte orkar göra nåt mer än att se på McLeods daughters på tv. (Eller, jag såg fler program på tv, men Mc Leods daughters är det enda jag minns att jag sett så de andra kan inte ha varit av någon högre kvalitet.) Det jag ville säga var i alla fall att jag tycker det är mycket tråkigt att vara hemma och dessutom blir jag så känslig när jag är förkyld. Det innebär att jag mycket lätt blir rörd och sitter och snyftar framför dåliga tv-serier och lider med skådisarna och ibland till och med utbrister: "Men förlåt henne nu då! Hon älskar dig ser du väl!" Dessutom brukar jag på sådana dagar alltid tänka för mycket på fel saker och (o)roa mig med att göra en höna av en fjäder. (Ja, som ni vet är jag ju mycket känslig eftersom jag är storasyster....) Som tur är börjar jag bli gammal i gården (28 år redan!) så jag vet att jag inte ska ta det jag själv tänker på förkylningsdagar på för stort allvar.
Hm. Jag undrar om det här med att bli äldre också påverkar en när man dejtar? Blir man tex mer kräsen i sina val när det gäller vem man vill lära känna? Blir man mindre rädd att bli sårad? Eller kanske mer?
Jag tror faktiskt att jag är mer kräsen. Eller så kanske jag bara är mer säker på vad det är jag letar efter. (Och vad jag inte vill ha!) Det ena blir väl en följd av det andra. Men mindre rädd att bli sårad tror jag inte att jag blivit. Snarare tvärtom. Visserligen vet jag att jag aldrig någonsin kommer ha så ont som när jag blev sårad den där allra första gången, när jag var jättekär och Hon lämnade mig, men det kan göra nog så ont ändå. Det är farligt att ge sitt hjärta till någon. Man vet aldrig hur de kommer att ta hand om det. Kanske är det för att man lärt sig att det finns så många sätt att bli sårad på som man blir mer försiktig när man blir äldre.
Längtade efter M:s kramar idag, men M var trött och kände inte för att ses. Funderade på om jag någonsin varit så trött att jag inte orkat träffa en tjej jag längtar efter. Tror inte det. Men alla är ju olika, som min vän miss F brukar påpeka. Och man kan inte utgå från att alla fungerar likadant som en själv. Även om man ibland önskar att de gjorde det. ; )
M vet numera att jag skriver en blogg, men jag har inte gett henne adressen. Fast nu är hon ju journalist och dessutom intelligent så det lär väl bara vara en tidsfråga innan hon hittar den. Och då kommer hon att läsa det här.. Så... hrm... hej M... = )
Hm. Jag undrar om det här med att bli äldre också påverkar en när man dejtar? Blir man tex mer kräsen i sina val när det gäller vem man vill lära känna? Blir man mindre rädd att bli sårad? Eller kanske mer?
Jag tror faktiskt att jag är mer kräsen. Eller så kanske jag bara är mer säker på vad det är jag letar efter. (Och vad jag inte vill ha!) Det ena blir väl en följd av det andra. Men mindre rädd att bli sårad tror jag inte att jag blivit. Snarare tvärtom. Visserligen vet jag att jag aldrig någonsin kommer ha så ont som när jag blev sårad den där allra första gången, när jag var jättekär och Hon lämnade mig, men det kan göra nog så ont ändå. Det är farligt att ge sitt hjärta till någon. Man vet aldrig hur de kommer att ta hand om det. Kanske är det för att man lärt sig att det finns så många sätt att bli sårad på som man blir mer försiktig när man blir äldre.
Längtade efter M:s kramar idag, men M var trött och kände inte för att ses. Funderade på om jag någonsin varit så trött att jag inte orkat träffa en tjej jag längtar efter. Tror inte det. Men alla är ju olika, som min vän miss F brukar påpeka. Och man kan inte utgå från att alla fungerar likadant som en själv. Även om man ibland önskar att de gjorde det. ; )
M vet numera att jag skriver en blogg, men jag har inte gett henne adressen. Fast nu är hon ju journalist och dessutom intelligent så det lär väl bara vara en tidsfråga innan hon hittar den. Och då kommer hon att läsa det här.. Så... hrm... hej M... = )
Kommentarer
Trackback
