Min favorit i årets mello
Elena undone
Elena är gift med en pastor och de har en son tillsammans, men någonting fattas i hennes liv. Hon undrar om hon egentligen någonsin varit kär. När hon träffar på den lesbiska författaren Peyton blir de snabbt vänner och Elena ställer många frågor om hur det här med homosexualitet egentligen fungerar. När Peyton inser att hon blivit kär i Elena vill hon att de ska sluta träffas, men det vill inte Elena och hon börjar undra om hon hennes känslor för Peyton kanske också är starkare än de borde vara. Det skulle i så fall ställa till en hel del, eftersom Elena har familj och hennes man i kyrkan predikar om att homosexualitet är fel. Som en bihandling finns Elenas vän dokumentärfilmaren och föredragshållaren, som samlar inslag om hur människor har hittat kärleken, och vi får se några av hans klipp där olika par berättar om sitt första möte.
Det finns mycket som är bra i den här filmen, men det finns också mycket som jag stör mig på. Skådespelarna är bra och kemin mellan huvudpersonerna är bra. Handlingen är bra på sina ställen, men lite konstig ibland. Speciellt slutet av filmen är konstigt.. Det som är mest synd är att filmen är så konstigt klippt. Hela tiden sitter jag och förvånas: Jaha, hände det där nu, bara plötsligt? Alla de där spänningsmomenten, där man i vanliga fall sitter och hoppas eller våndas, de finns inte. Istället händer saker bara pang pang pang. En annan sak som förstör är musiken. Det är MASSOR av musik, hela tiden, och den spelas högre än vad skådespelarna pratar. Hur tänkte man där?
Lite filmkuriosa är att filmen faktiskt innehåller filmhistoriens längsta kyss. Just den scenen är faktiskt också en av de bästa scenerna i filmen.
Så till placeringen! Det som talar för filmen är att merparten av den helt klart upptas av en lesbisk kärlekshistoria, att skådespelarna är bra och att kemin finns. Det som talar emot den är att den är så spretig. Jag skulle önska att de klippt bort några sidospår och istället visat de där uppbyggande spänningsmomenten. En 13:e plats ger jag Elena undone på den lesbiska filmtopplistan.
Den lesbiska filmtopplistan (första blocket är filmer som är bra och måste ses, andra blocket är filmer som går att se men inte är fantastiska och tredje blocket är filmer jag inte gillade alls eller som var för olesbiska):
1. Aimee und Jaguar (Romantisk, vacker, verklighetstrogen och hemsk tysk film om judinna som blir kär i tysk officersfru)
2.Tipping the velvet (Romantisk, vacker, spännande, och hemsk engelsk film efter Sarah Waters bok)
3. Loving Annabelle (Romantisk, vacker, spännande, mycket fin och lite sorglig film utan riktigt slut)
4. Fingersmith (Romantisk, vacker, hemsk, verklighetstrogen engelsk film efter Sarah Waters bok)
5. Desert hearts (Romantisk, vacker film med komma-ut-problem i öknen)
6. Eloïse (Vacker romantisk och spännande spansk film)
7. It´s in the water (Rolig, romantisk, mycket amerikansk)
8. BOUND (Mycket spännande, sexig, blodig maffiafilm)
9. Imagine me and you (Feelgood-film som omväxlande är riktigt bra och omväxlande lite klichéeaktig)
10. Fucking Åmål (Äkta svensk komma-ut-, och ungdomsångest!)
11. DEBS (Romantisk, rolig, fånig, sexig, parodisk, icke-verklighetstrogen film om skurk som blir kär i motståndaragenten)
12. Out at the wedding (Rolig, välspelad, romantisk feelgoodfilm)
13. Elena undone (Amerikansk film där gift pastorsfru träffar lesbisk författare)
14. The gymnast (Amerikanskt relationsdrama från 2006)
15. Lost and delirious (Kanadensisk film om olycklig kärlek på internatskola)
16. Finn´s girl (Kanadensisk film om mordhotad lesbisk doktor och hennes dotter)
17. The secret diaries of Miss Anne Lister (Att vara lesbisk på Jane Austens tid)
-----------------------------------------------------------------------------------------------
18. If these walls could talk 2 (Tre filmer i en om lesbiska boende i samma hus)
19. Water Lilies (En blandning av Tipping the velvet och Fucking Åmål, på franska)
20. When night is falling (Amerikanskt romantiskt drama med mycket kärlek)
21. High art (Amerikansk film om knark och kärlek)
22. GRAY Matters (Söt, rolig amerikansk om syskonrelation och tjej som inser att hon är gay)
23. Better than chocolate (Söt rolig kanadensisk feelgoodfilm)
24. And then came Lola (Lesbisk version av Lola rennt, fast sämre)
25. A village affair (engelsk film om gift kvinna som faller för sin nya väninna)
26. Late bloomers (gullig film om medelålders kvinnor som finner kärleken)
27. All over me (amerikansk film om vänskap, droger, hat och kärlek)
28. Hannah Free (En rastlös själ och en hemmakär huslig kvinna delar sina liv)
29. Fire (indisk film där traditioner möter lesbisk kärlek)
30. The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love (Amerikansk high school komma ut-film)
31. Affinity: (Sorglig och lite småläskig film efter Sarah Waters bok)
32. Saving Face (kinesisk-amerikansk film om traditioner och förbjuden kärlek)
33. I can´t think straight (brittisk-palestinsk-indisk kärlekshistoria om att bryta traditionerna)
34. Ninas heavenly delights (skotsk-indisk något fånig feelgood-matlagningsfilm)
35. Unveiled (Iransk lesbisk kvinna flyr till Tyskland och gör allt för att inte bli tillbakaskickad)
36. Highly strung (Läskigt oromantiskt franskt psykologiskt drama)
37. Some prefer cake (realistisk, bra gjord, men inte särskilt romantisk)
38. Gia (Hemsk, sorglig film om drogberoende lesbisk fotomodell)
39. Daphne (BBC-film om författarinnan Daphne du Mauriers kärleksliv)
40. My summer of love (sorglig film om ensamma flickor som tröstar sig med varandra)
41. But I´m a cheerleader (Helknäpp osannolik film som driver med alla fördomar om homosexuella och könsroller)
42. Here come the girls 1 (Nio lesbiska kortfilmer från USA, Canada och England med varierande teman)
43. Here come the girls 2 (Nio lesbiska kortfilmer igen. Uppföljaren till ettan)
44. Oranges are not the only fruit (Brittisk film om lesbisk flicka adopterad av tokreligiös kvinna)
45. Flicka och hyacinter (Svensk självmordsgåta från 1950)
-------------------------------------------------------------------------------------------------
46. Cracks (Mycket bra brittisk film om oskuld och besatthet. Inte så lesbisk)
47. Villa Amalia (Tyst vacker fransk film med för lite lesbisk kärlek)
48. A girl thing (Flera historier varav en lesbisk. Bra men alldeles för kort kärlekshistoria.)
49. April´s shower (Smårolig och halvt utflippad amerikansk film om en möhippa.)
50. Kissing Jessica Stein (Smått neurotisk kvinna fascineras av annan kvinna men är det kärlek?)
51. Monkey´s mask: (Dålig fånig oromantisk film om lesbisk privatdetektiv)
52. Itty Bitty Titty Committee (Tråkig barnslig förutsägbar feministfilm med trist huvudperson)
53. Un unexpected love (Mycket amerikansk Hallmarkfilm med för mycket händelser och för lite känsla)
54. Love sick (Rumänsk oromantisk incestfilm)
55. Girl Play (En mycket äkta icke-film)
Hur blir man tillsammans?
Artikeln heter "Hur blir man tillsammans" och är riktigt skojig läsning på sina ställen. Äntligen får du veta allt om förhållanden! Jag har strukit under de allra viktigaste bitarna om du inte orkar läsa hela! Enjoy:
Första steget
Det är väldigt olika från person till person hur man går tillväga för att visa att man är intresserad av någon. En del är modiga och säger det rakt ut, medan andra knappt vågar titta på den de är kär i.
- Ett tips är att försöka prata med den du är kär i. Du kanske kan råka hamna bredvid honom eller henne i matkön, vid busshållplatsen eller i fikarummet.
- Att i förväg ta reda på personens intressen brukar vara ett bra knep för att få igång ett samtal. Om du vet att han eller hon till exempel gillar teater kan du säga att du ska bjuda någon på teater och undrar därför om personen i fråga kan rekommendera någonting.
- Första gången ni pratar behöver du kanske inte säga att du är intresserad av personen. Lär känna varandra först. Sedan kan du kanske föreslå att ni gör någonting ihop bara ni två, fikar eller går på bio eller någonting som ni båda är intresserade av.
- Efter ett tag kan du kanske säga att du tycker väldigt bra om personen och gärna skulle vilja umgås lite mer. Sedan får du se vad han eller hon tycker om det.
- Om du inte vågar prata med personen alls kan du kanske börja med att skicka ett sms, mms, mejl eller ringa. Då kan ni lära känna varandra innan ni träffas på riktigt. Om personen inte svarar behöver det inte betyda att han eller hon inte är intresserad. Det kan bero på tidsbrist eller blyghet. Försök igen efter några dagar. Om det fortfarande inte kommer något svar måste du kanske inse att personen inte är intresserad. Det kan vara svårt att ta, men det kan ändå kännas bättre än att inte veta. Nu kan du gå vidare med ditt liv och försöka koncentrera dig på någonting annat.
- Att sms:a via mobiltelefon eller chatta på internet kan vara ett sätt att lära känna människor. Var dock försiktig om du ska träffa någon som du har lärt känna via internet. Träffas på en offentlig plats första gångerna ni träffas utanför nätet, till exempel på ett kafé. Berätta alltid för någon du känner vart du ska, vem du ska träffa och hur ni kan få kontakt ifall du behöver hjälp och stöd. Efter ett par träffar kan du föreslå att ni träffas i grupp, det vill säga att båda tar med sig var någon eller några kompisar och att ni umgås tillsammans.
KK-förhållande
Ibland är det svårt att veta om man är ihop eller inte. Kanske har du en person som du brukar träffa för att ha sex med ibland, men som du inte träffar annars. Det brukar kallas för en KK, knullkompis, och kan vara både roligt och bra för den som inte vill ha ett förhållande men som ändå vill testa att ha regelbundet sex.
Så länge båda parterna är överens om vad som gäller brukar ett kk-förhållande fungera, men om någon får starkare känslor än den andra kan det bli problem. Då är det viktigt att prata med varandra och komma fram till en lösning. Kanske ska ni ta steget och bli ihop eller så kanske ni bör sluta träffas.
Det finns många sätt att bli tillsammans, en del blir ihop från första sekund och andra kan ta flera år på sig för att bli ihop. Det viktigaste är att våga ta det där första steget och prata med den andra personen. Samla ihop allt ditt mod och våga!
r e s p e c t
Samtidigt som jag har uppfostrats till att vara artig och svara på tilltal är det inte alltid enkelt att visa respekt för andra människor. Som de där fulla typerna på tunnelbanan tex. Det bästa är väl att försöka vara snäll och och mumla något tillbaka, men samtidigt vill man ju helst att de lämnar en i fred sen. Eller de här människorna på sajten Qruiser som inte alltid kommer med rumsrena förslag. (Dem slipper man definitivt att svara på.) Vissa ligger visserligen i gråzonen, som tjejen som skrev följande meddelande till mig idag: "mmmmmmmm!" Vad betyder nu det? Måste man svara på det? Och i så fall vad? Kanske "öööööööööööö"?
Apropå det diskuterade S och jag avvisningstekniker igår. Hur säger man nej på ett snällt sätt? I studenttidningen Bruxanvis läste jag en rolig serie för några år sedan. Killen kommer fram och säger "Nej, men hej!" varpå tjejen svarar: "Hej, men nej." Oh, så enkelt men ändå så härligt avsnoppande. Annars kom vi fram till att det skonsammaste sättet att säga nej till någon är att säga att man redan är intresserad av någon annan. På det viset behöver ju den som avvisas inte känna att det är något fel alls på den egna personen.
För övrigt känner jag att en liten resa vore skönt. Över en långhelg eller så. Vad tror ni om Barcelona? Har någon varit där? Vet ni i så fall var det är man ska bo?
En lördag inifrån
Schlagerflata som jag är kommer jag förstås att titta på melodifestivalen ikväll, även om jag har hört att den här deltävlingen är festivalens lågvattenmärke. Jag har tjuvkikat på bidragen och det kan nog stämma. Vem har släppt in den där Lars-Babsan med en sån riktig skitlåt? Jag läste även underhållande recensioner av låtarna i DN. Kanske var recensionerna bättre än själva låtarna för jag satt och fnittrade för mig själv. Vi får starta en kritikfestival också och köra parallellt. Det skulle vara roligt. Lite som att läsa Annika Lantz twitterkommentarer.
Hanna Fahl från DN måste absolut delta. Jag älskar hennes ordval, som tex "lättköpt tantsnusktext" och "textmässig kaskadspya av nyandliga klichéer". Vad tycker ni om hennes beskrivning av en av sångerskorna: "Nielsen själv blir allt svårare att åldersbestämma. Ungdomlig tant? Flickspoling med dålig frisör? Amazonkvinna från ett semirealistiskt seriealbum om grekisk mytologi?" Allra hårdast är Fahl mot artisten Anniela: "Numret känns som en scen ur en socialrealistisk dokumentär om talangjakter i Tallinn. Slutet, där hon elchockas av två metallbollar, är menat som en dramatisk upplösning, men känns mest som befriande dödshjälp."
Haha. Ja, det är nästan så att jag börjar bli lite sugen på att se de här bidragen ändå... ; )
Vägen från Japan till Kina
