mycket kaka är nästan aldrig fel

Annie: Kaka?
D: Nej tack, jag har startat mitt nya liv.
Annie: Jag med.
D: ?
Annie: I mitt nya liv ingår extra mycket kakor.

Jag ska ha en lillebror

K: Du ska ha en lillebror.
Annie: Förlåt?
K: Du är en storasyster, eller hur? Då ska du ha en lillebror.
Annie: Öh.. Jag är väldigt nöjd med min lillasyster…
K: Nej, när man blir ihop med nån, då ska man om man är storasyster bli ihop med en lillebror och om man är lillasyster ska man bli ihop med en storebror.
Annie: Jaha, fast nu är ju inte jag…
K: Vänta, det ringer. Till luren: Ja? Ja, jag är just på väg. Till mig: Jo, men så är det. (går sin väg.)


Jaha. Så är det. Inga diskussioner. Fast det lär nog dröja innan jag blir ihop med en lillebror.. eller storebror för den delen. Men jag undrar om det finns någon logik i det där. Borde jag som storasyster bli ihop med en lillasyster? Men det måste ha att göra med att psykologerna tror att jag ska ha en viss personlighet för att jag är storasyster. Säkert tror de att jag är mycket ansvarstagande, auktoritär och omhändertagande och därför bör vara ihop med någon rolig rebellisk typ som kan dra ut mig på äventyr medan jag försöker se till att hon har satt på sig varma strumpor. Men jag tror inte att den rollen riktigt passar mig. Eller är det bara jag som har dålig självinsikt? Vad säger ni som känner mig?


Jag måste bara säga att...

...jag är hjärtligt trött på det här kontoret, den här stolen, den här skärmen jag sitter framför, det här årsbokslutet jag arbetat med sedan... ja, egentligen sedan början av december. Allra mest är jag trött på all övertid och på att inte ha någon fritid. Idag är det söndag och som vanligt sitter jag här. Idag ska jag ta fram material till revisorerna som kommer i morgon. Min hjärna fungerar inte längre för att jag är så utmattad. Det är nästan lite läskigt. Jag kan tänka att jag ska göra en sak och nästa sekund är den borta. Igår när jag var på väg till jobbet kom jag på mig själv att titta ner på mina ben för att se om jag hade tagit på mig byxorna. Ja, jag vet, det är inte något gott tecken. Förhoppningsvis blir det lite lite lugnare nästa vecka. Helst skulle jag bara resa bort någonstans, vartsomhelst, där jag bara kunde få ligga ner och inte tänka en enda tanke på tre dagar. Den fjärde dagen skulle jag kunna tänka mig att läsa en bok eller se ett tv-program.

Igår gjorde jag faktiskt hela TVÅ andra saker än att jobba. Det kändes jättebra. Jag var på gymmet med bästa systeryster... Visserligen kom jag inte ihåg hur man gjorde övningarna och inte heller hur mina skor ser ut när jag skulle gå därifrån, men ändå... och sen på kvällen kom två jättebraiga människor och lagade mat åt mig och så såg vi de tre återstående avsnitten av Lip Service, som vi började titta på någon gång i början av december. Jag tror att jag mår lite bättre idag, men arbetslusten tryter. Det är därför jag just skrivit detta inlägg istället för att ta fram rapporter och sätta in i pärmar. Men nu ska det jobbas vidare. Jag vill ju komma härifrån nån gång också! =)

PS: I väntan på filmrecensioner kan jag rekommendera serien Lip Service. Den var riktigt bra. Och en till säsong är tydligen planerad!


Det blir alltid bättre framåt natten

Om morgnarna och dagarna 
då sliter jag
Är på mitt jobb
Har chefer som
Kan snacka alltför my-ycket 
Sticker ut och köper lunch
Och sen tillbaks
Jag jobbar hårt
och mår sådär
i stressen från ett bokslut
 Det blir alltid bättre framåt natten
Långt från alla pärmarna å pappren
Jag blir vaken
Njuter soffa
Äter middag
Å är lycklig
 Hittar alltid på nånting
Gör vad jag vill
Har ingen att
Ta hänsyn till
Och ingen tid att pa-assa
 Går på bio
Tränar gym
När jag får lust
Och käkar sent och dyrt och gott
Har det så bra på kvällen
 Det blir alltid bättre framåt natten
Långt från alla pärmarna å pappren
Jag blir vaken
Äter godis
Träffar vänner
Å är lycklig.

RSS 2.0